fitspirationbysanna.blogg.se

Long time no see!

Som jag har saknat att skriva!

Jag har sagt det förut och säger det igen, livet är sannerligen en berg och dal-bana och nu går det så hårt i svängarna att jag knappt vill hänga med i farten.

Vad vi alla också vet så har dygnet inte mer än 24 timmar och alltid, ALLTID är det något som förlorar i vågskålen och just nu är det skrivandet.

Skrivandet och läsningen som ju också hör till en av de saker som får själen att må bra.

Faktum är att jag tappat balansen lite nu igen känner jag.

Jag sätter otroligt höga krav på migsjälv inom idrotten just nu. Det låter kanske superlöjligt men när det kommer till den atletiska sidan vill jag helt enkelt vara bäst, allt annat tar enormt hårt på mitt idrotts alter-ego. Detta är något jag tror att nästan alla som sysslar med någon form av tävlingsidrott förstår och är även en nödvändig sida hos idrottaren för att ständigt kunna utvecklas och bli bättre.

Där skon klämmer är vell att jag har vissa svårigheter att se mig själv som en del av ett lag.

Jag har ju aldrig utövat någon form av lag sport tidigare, utan alltid agerat "the lonley wolf" och jag är van vid att bli sedd, individuellt coachad och utvecklats snabbt. Åter igen är det alter- egot här som lider litegrann men jag antar att det enbart kan vara hälsosamt.

Förutom det så lider jag även av extrem trötthet och dåligt mamma samvete just nu!

Tror bestämt att jag hamnat i "Mamma träsket" litegrann.

Mina 3 äldre barn är för stunden uppe i Österbotten hos sin far och spenderar lite sommarlov.

Något jag ju inte alls var förtjust i från första början i och med att det slutade tokigt där förra året.

Dock efter 3 månader med hemma undervisning så kan jag ju erkänna att det kanske behövdes.

Trots att vi alla tyckte det var mysigt och gärna spenderade dagarna tillsammans så är det just det, 6 barn ständigt närvarande 24/7.

Grejen är ju att vi annars heller aldrig har någon form av avlastning mannen och jag.

Dels så började det kännas en aning ekonomiskt också. Skolmaten som levererades hem var ju inte direkt något att hänga i julgranen så den blev ofta ouppäten och varje gång sysselsättningen tog slut här hemma så styrde alla barnen kosan mot kylskåpet i brist på annat.

"Om man har tråkigt kan man ju alltid äta liksom😂"

Så, med dessa argument i bakfickan beslöt vi tillsammans med barnen att de spenderar 2 veckor tillsammans med sin far och kommer hem midsommarveckan igen och det är här som mitt dåliga mamma samvete sätter in med full kraft.

För det första så märkte jag inte hur extremt trött jag var före barnen hade åkt iväg och allt släppte. Nästa dag när jag skulle damsuga började jag nästan gråta så motbjudande det kändes?! Jag går runt och bara ser på allt som borde göras och allt som har hopat sig de senaste månaderna men är totalt oförmögen att lyfta ett finger.

Samtidigt som jag saknar barnen något enormt så fasar jag för dagen de faktiskt kommer och livs hastigheten ökar till 170% direkt igen!

Samma visa som tidigare år är det ju också.

Hemlängtan.

Lilja mest.

Whatsapp meddelanden, samtal och videosamtal, svårt att somna om kvällarna vilket är lika med mååånga samtal under kvällens gång.

Jag känner att min bägare är mer än tom och endå skulle det måsta räcka för att hälla och hälla och hälla. Min själ ropar efter en stunds tystnad, avslappning, läsa en bok, skriva.

(Saknar min tjej sååå mycket!)

Mitt mamma samvete går även ut över lilla Alfa. Alfa helammar fortfarande och blir 6 månader nu den 23 Juni. Detta är något jag är otroligt stolt över, att ha fullammat min lilla bebis såhär länge.

Men detta betyder ju också att jag är rätt så fast.

Inga vidare rutiner har vi heller utan Alfa sover nu som då och rätt korta stunder. Helst sovar han suprise suprise på mig.

Så även fasst jag bra kunde ta mig tiden oftare att gå ner till bryggan alldeles ensam för att andas lite så vet ni hur det käns.

Nästan omöjligt att slappna av.

Mamma samvetet skall också räcka till att hitta på tillräckligt med sysselsättning till lilla-stora Aurora som snart inte varit på dagis på ett halvår.

Våran färska 5-åring som hellst vill utforska, bygga, klippa och klistra och så Avicii som är i den absolut värsta åldern just nu och verkar inte ha annat i åtanke än att göra fantyg, efter fantyg, efter fantyg.

Han river i allt, överallt.

Man ska ha (dåligt) samvete över allt och fasst jag är alldeles slut så piskar jag mig själv genom att konstant tänka att jag borde ha gjort ännu mer idag i varje fall.

Det är segt dethär mamma träsket, man får liksom välja om man ska

A. gå på toaletten

B. Äta något

C. Vila en stund

Eller ägna sig åt något som ger näring till själen, som att läsa lite eller skriva några rader.

Kan bli tokig på alla dessa val ibland, när den enda tid man har med båda händerna fria högst kan vara 10 minuter.

Ni som vet vet, alla andra ber jag att icke döma. Trots att jag själv valt att skaffa stor familj och drömmer om en eventuellt ännu större så får jag vara trött ibland jag också.

Jag tröstar mig också med att tiden förändras, barnen växer och jag VET att när denna tiden är förbi så kommer jag säkerligen sakna den i varje fall❤

Sommaren är i varje fall här och snart väntas lata dagar på stranden bara vattnet blivit lite varmare.

Hur ser era sommarplaner ut för denhär sommaren?

Tacksam över att det är så många som tittar in här dagligen! Det värmer hjärtat att ni finns kvar, trots att det varit glesare med uppdatreingar den senaste tiden.

But i`ll be back😘

Puss & kram // Sanna

Susanna