No sleep i repeat.
Alltså jag hade tänkt skriva ett positivt inlägg över hur jädrans bra Leevi har sovit i typ en vecka nu redan, sen poff igår kom plötsligt en tvärvändning igen och man fick lov å backa lite.
Vi har ju brukat ha våra stunder alltid kvällstid, Leevi vill hellst att jag kommer in och lägger mig i minst en halvtimme och bara kramas och vi pratar om allt möjligt. Efter ca halvtimme säger vi godnatt och jag går ut ur Leevis rum, den senaste veckan, då mannen jobbat kväll har det ju varit lite knepigare med just denna biten för oss. Aurora springer E-4:an och ska ha vatten, är kissnödig och har miljoner saker att säga. Vardagen kan ju lätt bli aningen utmanande de veckor jag är ensam med hela flocken och alla ska hinnas med lika mycket.
 Vad jag lade märke till dock var att Leevi inte sade någonting om detta, jag tyckte inte att han för stunden iallafall saknade det eller ens tänkte så mycket mer på det att jag inte kom in och stannade ett tag.
Denna vecka bara fortsatte det med att jag inte gick in och lade mig brevid Leevi, istället har han tagit en bok och luggit och läst och vi har sagt godnatt i vanlig ordning efter det. Han har heller inte gått i sömnen på en vecka och sovit HELA nätter, helt otroligt stort steg för oss!
Jag kände vell liksom att jag inte ville gå och kanske "rubba" något där när det varit en så bra period. Sedan vet jag inte vad som plötsligt hände igår.
Jag hör att Leevi är ledsen i rummet efter att vi sagt godnatt, både jag och mannen går in och lägger oss brevid honom och kramas och tröstar och vi försöker luska fram vad som plötsligt kan vara fel?
Som vanligt vet Leevi inte riktigt vad det är, allt känns bara så stort och mäktigt, han tycker inte om kvällar och när allt liksom stannar upp och blir tyst och stilla (herregud vad jag kan känna igen mig i hans ord och känslor!) Han kommer upp och sitter i soffan tillsammans med oss en stund eftersom han mår lite illa och har nästan frossa. Vi disskuterar länge och utesluter att det är något angående skolan, kompisar, bussen eller annat. Han kan bara inte sätta orden på vad det riktigt kan vara, och egentligen är det ingenting
Klockan börjar bli sena natten vid dethär laget och vi vuxna måste också börja gå och lägga oss, klockan ringer vid 05.00 nästa morgon. Gör ett sissta försök att gå in med Leevi till hans säng och stannar där ett bra tag i hopp om att alla övermäktiga känslor ska gå över och att han ska somna........... tyvärr utan framgång.
Det slutar med att vi alla 3, jag, mannen och Leevi sover i våran säng i stället. Tja eller killarna sover och breder ut sig och jag ligger vaken på en liten madrasskant och med benen i spjälsängen. Även Aurora gör ett tappert försök att tränga sig på hon också i våran säng men jag får lov att gå in med henne tillbaka till hennes rum. Denna natt fanns det inte bara mera stjärterum helt enkelt.
Har sovit noll och istället sovit hela förmiddagen medans Lionel varit i skolan och Aurora på dagis.
Jag blir bara så ororlig då dessa "moments" med Leevi då de kommer!
jag vet ju att jag själv är en kolossalt högkänslig människa! När dessa känslor kommer kan man bara inte göra någonting åt det och man känner sig fånig då man inte ens vet vad som är fel....... det behöver inte ens vara något som är fel. Allt känns bara så överväldigande och man övertänker precis allting!
I motsats till Leevi hade jag aldrig någon att ty mig till när detta hände mig,och har fortfarande enormt svårt att öppna mig och prata om något känns jobbigt och nu när det gäller min egen son hoppas jag bara att all den kärlek man ger ska räcka till!
Jag är skiträdd att det inte är frågan om någon sorts ångest som är på väg att utvecklas, medans mannen menar att det nog snarare mer handlar om "tidiga tonnåren" och hormoner och tankar som kan dyka upp i och med det.
Känns även läskigt att skriva om det, ens egen son och vill ju inte lägga ut honom allt för mycket. Tillika som jag måste få av mig lite tankar så att det lättar lite i mitt eget bröst och tankeförråd.
 
Idag har vi iallafall bestämt att vi utesluter allt annat efter skolan, endast wau-klubben skulle Leevi och Lilja gå på som är direkt efter skolan och sedan komma raka spåret hem. Vi kom överens om popcorn och mys i soffan hela eftermiddagen och kvällen tillsammans med Leevi. Närhet som största focus!
Tackar gudarna för att jag har en son som vågar säga att han vill ha närhet och när han behöver det extra mycket, samt att han alltid kunnat vara så öppen med mig och min man!
För det är nämligen min högsta önskan här i livet, att vi alltid ska kunna stå varandra såhär nära och kunna prata om ALLT, alltid!
Oavsett hur gamla kiddarna blir!💗
 
Här är det lite kvällsmassage på gångs före läggdags💗 Älskade ungar, allt man gör gör man ju för er!
 
Hade lite magknip på morgonen och känt mig allmänt lustig, men om det är mer fråga om sömnbrist och oro i mammahjärtat eller tecken på förlossning snart förblir vell en gåta, var tacksam endå att det inte blev bebis förra natten. Då behövdes vi mer på hemmafronten än på bb 😊
Kanske nästa natt?
Hoppas ni har det bra! Kram //Sanna.
Mötet på ungdomspsykiatriska.
Idag hade vi ju alltså möte på ungdomspsykiatriska angående Leevi. Vi gick igenom hur sommaren har gått för oss och jag fick berätta om Leevis ångest inför skolstarten. Även Leevis nya lärare och rektor deltog i mötet.
Alla var vi överens om det faktum att Leevi nog verkligen kan bara han vill och att största problemet är att han inte tror tillräckligt på sig själv (om alls) för stunden och läxor och skolarbetet överlag därför blir tunga för honom.
En viss koncentrations-svårighet ibland kan förekomma, jo, men å andra sidan, vilken 10-årig kille orkar fokucera till 100%  jämt på sådant som kanske inte ens intresserar honom så mycket?!
Jag berättade även för den nya läraren och rektorn hur jag kände det under förra terminen, att vi inte blev hörda eller ens fick en chans av dåvarande lärare och att all feedback vi fick från skolan om Leevi var endast negativ och mycket negativ också, och fasstän jag många gånger bad om att även få positiv feedback ( tror starkt på att alltid ge barnen positiv respons och lyfta upp de bra sakerna/sidorna vilket i sin tur leder till att barnen blir pippiga på att fortsätta göra bra ifrån sig och blir starka och självsäkra i sig själva) så var det endast negativa meddelanden jag fick på wilma eller så ingenting alls.
Jag lyfte även fram att Leevis stora svårigheter i koncentrationen på lektionerna tidigare skolåret högst sannolikt berodde på att personen som mobbade Leevi ju hela tiden befann sig i samma klassrum (i Leevis skola har man slagit ihop klasserna två och två) så man kan ju själv tänka sig hur jobbigt det har måstat vara att försöka orka lyssna på lektionerna och samtidigt känna ångesten och två par ögon i nacken varje timme under skoldagen.
Nu är det Leevi och Lilja som delar klassrum och Leevi är äldst då 3:orna och 4:orna är de klasser som sammanslagits (även 1:an & 2:an ihop) Leevi har själv sagt att han känner sig säkrare nu när det ej finns äldre pojkar i samma klass.
Det lovades mig att man håller god koll och tar upp minsta lilla tecken på mobbning direkt om något sådant skulle misstänkas, och alla skulle göra sitt bästa med att försöka stärka Leevis självförtroende i skolan.
Den nye rektorn frågade mig om inte Leevi togs med i "anti-mobbnings-gruppen" (är inte helt hundra på om det var så den hette) när det kom fram att han blev mobbad? Jag har aldrig ens hört talas om och visste inte alls att det fanns något sådant eller vad det går ut på?!
Konstigt kan jag tycka att ingen tog upp det med oss när jag kontaktade skolan om att Leevi bler mobbad?!
En anna sak jag kan tycka är märkligt är att Leevis förra lärare nu i efterhand sagt till läkaren på ungdomspsykiatriska att hon inte alls uttryckt sig om att Leevi hotas att stanna kvar på klassen nu under fyran, vilket hon ordagrant skrev till mig i ett meddelande på wilma innan sommarlovet?! Varför gå och ändra uppfattning helt och hållet helt plötsligt?
Jag förstår inte.
Hur som haver hoppas jag att alla är mer än medvetna om var kåpet står och ska stå från och med nu. Det har endast gått två fulla veckor av det nya skolåret så lite kan man säga om hur vintern kommer att gå, huvudsaken är endå att oron över att Leevi skulle lida av ADHD nu så gott som överstrykits och inga fler "undersökningar" behövs. Vi har endast bokat in en "checkup" med samma människor närvarande till den första November. Detta för att tillsammans disskutera hur hösten har gått för Leevi och hoppeligen får vi höra positiva framsteg från skolan.
Om inte annat känner jag stor tacksamhet och att vi verkligen blivit hörda samt att Leevi har fått mycket beröm över hur duktig han är från våran läkare samt sjuksköterska på ungdomspsykiatriska! Dessa två kvinnor har jag känt att vi kunnat lita på och att dom verkligen står på vår sida i detta fall och tycker om Leevi!
Det värsta som finns är att känna sig misstrodd och särskillt när det är fråga om sitt eget barn, sitt eget kött och blod, sitt eget hjärta.
Kan ej förstå att man faktiskt såg medicinering som ett alternativ ens tidigare?? "så att Leevi skulle klara av undervisningen" hette det.
Helt enkelt sopa allt under en matta och göra det så enkelt som möjligt om ni frågar mig. Leevi var problemet och med medicinering (eller droger som jag skulle ha lust att kalla det) skulle han vara tillräckligt tröttdåsig och inte orka stöka till det så mycket under lektionerna...... eller då andra alternativet vi fick, att byta skola helt och hållet?!
Mycket har jag gått med på, undersökningar hit och påståenden dit angående min son, tillsisst blir man ju ändå osäker själv när man inte hör annat än hur jobbig ens pojke är från skolan, jag tappade oss lite där för en kort stund och hängde med i allt dom ville att jag skulle lyssna på, men då det kom till att Leevi skulle behöva medicin eller byta skola?
ALDRIG!
Hoppas vi nu får fortsätta vara "vi", ungarna får gå i skola i lugn och ro, ha sina bättre och sina sämre dagar, vara fullt så operfekt perfekta dom bara vill vara (sätts så jäkla mycket press på våra små i dagens värld anyway) Du kan omöjligt gå och förvänta dig att en apa, en fisk och en elefant skall vara lika duktiga på att klättra i träd. Alla har vi våra starka och svaga sidor och alla måste få lysa där vi är starka och förstå det faktum att alla inte kan vara bra på allt!
Känner mig ganska trött på känslor idag och ber om ursäkt om orden flackar lite hit och dit.
Imorgon har vi rådgivning på schemat och får höra det andra lilla hjärtat som tickar fortfarande på insidan av min kropp💗 Vi skall även till dagis och hälsa på en gång till med Aurora och pappsen  får följa med och kolla in nya avdelningen han med. Hade också tänkt försöka hinna till gymmet.
Hoppas denna veckan startat bra för alla er! Här avslutas nu Måndagen med en tecknad film tillsammans före läggdags.
 
 
 
//Sanna
 
 
En lugn och skön Söndag.
Helgen är offtast de dagar då det eventuellt kan vara lite tystare på bloggen (har alltså inte fått barn ännu😉) eftersom jag sysslar rätt så mycket med sociala medier under veckorna och det vill bli rätt mycket skärmtid ibland försöker jag endast att fokucera på barnen och familjen under veckosluten då vi alla är lediga.
Igår passade vi på att stöka lite här hemma allihopa. Fick hallmattan tvättad och bilen tömd på skräp, barnen städade sina rum och ordnade sina klädskåp litegrann.
Jag fixade även i ordning med lite bebis saker inne i vårat sovrum.
 
 
 
Platsen för blöjjor, nappar, amningstillbehör och salvor börjar va klar även fasst dessa saker kommer befinna sig överallt när lillen väl är född och hemma. Något jag lärt mig som snart fem-barnsmamma är att all superplanering över hur du inreder för en bebis samt hur ni ska sova etc är helt och hållet onödiga. Ditt hem förvandlas förr eller senare ändå till ett överlevnadscamp med smutsdisk, blöjjor och halvätna smörgåsar precis överallt😄 allt går bättre om du tar det som det kommer och inte planerar allt för mycket.
Än har jag några saker att pricka av innan bebis får födas. För er som inte visste det har vi alltså gjort en deal min inneboende och jag att han inte kommer ut förräns jag har hunnit med allt som står på listan.
På den listan finns alltså följande punkter;
1.tvätta hunden
2.tvätta hallmattan
3.fixa ordning alla bebiskläder
4.fixa ordning mitt eget klädskåp
5 packat bb-väskan
6. tvätta fotöljöverdraget en gång
 
Av dessa 6 punkter är två redan överstrykna, och när jag fått alla punkter på min lista gjord kommer alltså bebisen att födas. Såhär har jag tänkt.......sedan får vi ju se hur det blir i praktiken.
Eftersom vi grejjade på så mycket igår passar vi på att endast chilla idag, plus så regnar det ute (skönt) så blir en tv-dag med inga måsten. Leevi kämpar som bäst med sina läxor han fick över helgen, varför ge barn i lågstadiet läxor över helgen? Jag tycker detta bara är så jäkla dumt. Inte nog med att dom skall orka med långa dagar i skolan, sedan kommer dom ätnligen hem men måste fortsätta jobba med läxor även efter skolan, så då kan jag vell tycka att åtminnstone helgen borde vara fredad för ungarna att endast få göra vad de vill och vila och inte behöva tänka ens på skolan?!
Imorgon har vi även mötet för Leevi på ungdomspsykiatriska. Känner mig lite spänd faktiskt. Senast vi hade möte med läkare där var före sommarlovet och det disskuterades angående om Leevi behöver lugnande mediciner för att klara av skolgången eller ej. Något jag aldrig ansett att skulle vara nödvändigt överhuvudtaget och nekade genast från första stund. Det var ju även tänkt att Leevis dåvarande pedagog skulle ha medverkat redan under förra terminen för att framföra sina yttranden angåede detta men det gick aldrig att passa in....... jag tänkte ju inte få det att passa ihop med lärare denna gången heller men sedan efter all uppståndelse kring mobbning på sociala medier denna höst beslöt sig både Leevis lärare OCH nya rektorn för skolan att närvara under mötet.
Äntligen så lyssnar någon!
Det ska bli intressant för mig att höra hurudan bild de hunnit få av Leevi under dessa 2 skolveckor. Samt att jag är väldigt orolig över hur den förra pedagogen förklarade Leevi inför den nya. Vi fick ju enbart höra negativa saker under förra skolåret om min son och detta ska det verkligen bli ändringar på! Personliga effekter skall ju under några omständigheter inte få gå ut över skolgången!
Men det är imorgon, nu ska jag svara på några jobbmajl och sedan återgå till Söndagsmyset!
 
 
 
 
 
 
Hoppas ni också får en mysig Söndag!
//Sanna