Susanna

Fick genast på förmiddagen undan lite jobb som stått och väntat och efter det satt jag mig på golvet och lekte med Avicii.

Något av det mest avkopplande jag vet är att sitta på golvet och bygga kloss torn som Avicii sedan i nästa sekund river ner igen.

Sådär kan vi sitta i upp till en timme och det är så skönt!

Mycket av pressen jag känt den senaste tiden har å göra med en hel del nya utmaningar jag tagit mig an. 

Jobbet som social media manager för Baby Boot Camp började ju nu i Juni och jag har gått och varit små nervös för hur jag kommer att prestera.

Typiskt mig så är jag mega dålig på att utsätta en viss tid för när jag jobbar. Jag jobbar bäst under lite tidspress och min flow kan komma överraskande och plötsligt och då gör jag så mycket jag bara hinner och orkar och även dygnet runt om det vill sig.

Trots det, och min lilla nervositet så har jag endå fått bra feedback och mitt självförtroende har börjat stiga mer och mer vad kommer till det jobbet.

Jag är verkligen glad att jag tackade ja, och även tacksam över att det var mig dom tänkte på när de ville rekrytera en social media manager.

Förutom att sköta sociala medier för Baby Boot Camp och mina egna kurser och coachingar så kommer jag från och med hösten även att börja dra timmar för Ekenäs gymnastikförening.

Det är med stor iver jag antar mig något nytt igen och kan knappt vänta med att få börja dra mina grupper från och med September 😍

Nu undrar ni säkert om jag har blivit alldeles knäpp som fortsätter att ta mig an nya saker trots att jag känner mig rätt trött för stunden.

Detta har mycket å göra med hur jag fungerar som människa. När saker och ting hopar sig, jag känner mig stressad eller när det kör ihop sig, måste jag se till att saker och ting endå går framåt.

Genom att starta projekt, hålla igång, pressa sig själv framåt så hålls processen i gång. Steg för steg, dag för dag så kommer man vidare. Genom att göra, skapa och utveckla.

Det behöver inte alltid handla om stora saker, det kan räcka med att ena dagen ha som projekt att bygga sandlåda på bakgården och den andra rensa ogräs i rabatten. Så länge jag gör någonting och processen går framåt.

Mitt val har vell aldrig riktigt varit att sätta mig ner och avvakta, vänta ut eller inte göra.   

Men som idag, när vi bara satt och byggde klossar lilla Avicii och jag, medans mannen fixade käk, Aurora kollade på film och Alfa satt snällt i babysitter brevid kände jag endå att allt fixar sig. Jag fixar det!

Ibland om jag blir orolig för om det faktiskt blivit för mycket brukar jag ställa mig själv tre frågor, är svaret JA på alla dom så vet jag att jag fortfarande "har det" djupt inom mig. Dessa frågor jag ställer mig själv är;

- Motiverar det mig?

- Ger det mig energi?

-Skrämmer det mig en aning?

Svarar du ja på dessa tre tycker jag alltid att du ska köra. Ta chansen och tacka ja, hoppa!

Det värsta vore ju alla de chanser du aldrig tog och aldrig skulle få veta vad allt du riktigt är kapabel till att uppnå!

Med denna lilla predikan avklarad drar jag strax iväg mot Lojo för ett till träningspass med Lohja lionesses. I Augusti väntar min första riktiga match EVER och mycket skall läras innan dess.

Om jag är nervös eller inte över det kan vi ta i ett annat inlägg 😆