Fitspiration By Sanna

No sleep i repeat.
Alltså jag hade tänkt skriva ett positivt inlägg över hur jädrans bra Leevi har sovit i typ en vecka nu redan, sen poff igår kom plötsligt en tvärvändning igen och man fick lov å backa lite.
Vi har ju brukat ha våra stunder alltid kvällstid, Leevi vill hellst att jag kommer in och lägger mig i minst en halvtimme och bara kramas och vi pratar om allt möjligt. Efter ca halvtimme säger vi godnatt och jag går ut ur Leevis rum, den senaste veckan, då mannen jobbat kväll har det ju varit lite knepigare med just denna biten för oss. Aurora springer E-4:an och ska ha vatten, är kissnödig och har miljoner saker att säga. Vardagen kan ju lätt bli aningen utmanande de veckor jag är ensam med hela flocken och alla ska hinnas med lika mycket.
 Vad jag lade märke till dock var att Leevi inte sade någonting om detta, jag tyckte inte att han för stunden iallafall saknade det eller ens tänkte så mycket mer på det att jag inte kom in och stannade ett tag.
Denna vecka bara fortsatte det med att jag inte gick in och lade mig brevid Leevi, istället har han tagit en bok och luggit och läst och vi har sagt godnatt i vanlig ordning efter det. Han har heller inte gått i sömnen på en vecka och sovit HELA nätter, helt otroligt stort steg för oss!
Jag kände vell liksom att jag inte ville gå och kanske "rubba" något där när det varit en så bra period. Sedan vet jag inte vad som plötsligt hände igår.
Jag hör att Leevi är ledsen i rummet efter att vi sagt godnatt, både jag och mannen går in och lägger oss brevid honom och kramas och tröstar och vi försöker luska fram vad som plötsligt kan vara fel?
Som vanligt vet Leevi inte riktigt vad det är, allt känns bara så stort och mäktigt, han tycker inte om kvällar och när allt liksom stannar upp och blir tyst och stilla (herregud vad jag kan känna igen mig i hans ord och känslor!) Han kommer upp och sitter i soffan tillsammans med oss en stund eftersom han mår lite illa och har nästan frossa. Vi disskuterar länge och utesluter att det är något angående skolan, kompisar, bussen eller annat. Han kan bara inte sätta orden på vad det riktigt kan vara, och egentligen är det ingenting
Klockan börjar bli sena natten vid dethär laget och vi vuxna måste också börja gå och lägga oss, klockan ringer vid 05.00 nästa morgon. Gör ett sissta försök att gå in med Leevi till hans säng och stannar där ett bra tag i hopp om att alla övermäktiga känslor ska gå över och att han ska somna........... tyvärr utan framgång.
Det slutar med att vi alla 3, jag, mannen och Leevi sover i våran säng i stället. Tja eller killarna sover och breder ut sig och jag ligger vaken på en liten madrasskant och med benen i spjälsängen. Även Aurora gör ett tappert försök att tränga sig på hon också i våran säng men jag får lov att gå in med henne tillbaka till hennes rum. Denna natt fanns det inte bara mera stjärterum helt enkelt.
Har sovit noll och istället sovit hela förmiddagen medans Lionel varit i skolan och Aurora på dagis.
Jag blir bara så ororlig då dessa "moments" med Leevi då de kommer!
jag vet ju att jag själv är en kolossalt högkänslig människa! När dessa känslor kommer kan man bara inte göra någonting åt det och man känner sig fånig då man inte ens vet vad som är fel....... det behöver inte ens vara något som är fel. Allt känns bara så överväldigande och man övertänker precis allting!
I motsats till Leevi hade jag aldrig någon att ty mig till när detta hände mig,och har fortfarande enormt svårt att öppna mig och prata om något känns jobbigt och nu när det gäller min egen son hoppas jag bara att all den kärlek man ger ska räcka till!
Jag är skiträdd att det inte är frågan om någon sorts ångest som är på väg att utvecklas, medans mannen menar att det nog snarare mer handlar om "tidiga tonnåren" och hormoner och tankar som kan dyka upp i och med det.
Känns även läskigt att skriva om det, ens egen son och vill ju inte lägga ut honom allt för mycket. Tillika som jag måste få av mig lite tankar så att det lättar lite i mitt eget bröst och tankeförråd.
 
Idag har vi iallafall bestämt att vi utesluter allt annat efter skolan, endast wau-klubben skulle Leevi och Lilja gå på som är direkt efter skolan och sedan komma raka spåret hem. Vi kom överens om popcorn och mys i soffan hela eftermiddagen och kvällen tillsammans med Leevi. Närhet som största focus!
Tackar gudarna för att jag har en son som vågar säga att han vill ha närhet och när han behöver det extra mycket, samt att han alltid kunnat vara så öppen med mig och min man!
För det är nämligen min högsta önskan här i livet, att vi alltid ska kunna stå varandra såhär nära och kunna prata om ALLT, alltid!
Oavsett hur gamla kiddarna blir!💗
 
Här är det lite kvällsmassage på gångs före läggdags💗 Älskade ungar, allt man gör gör man ju för er!
 
Hade lite magknip på morgonen och känt mig allmänt lustig, men om det är mer fråga om sömnbrist och oro i mammahjärtat eller tecken på förlossning snart förblir vell en gåta, var tacksam endå att det inte blev bebis förra natten. Då behövdes vi mer på hemmafronten än på bb 😊
Kanske nästa natt?
Hoppas ni har det bra! Kram //Sanna.
Läxproblem.
Alltså detta med läxor. Hur kan det vara så svårt nuförtiden? Vi sitter och jobbar med dessa fasanfulla saker i vad som känns som en hel evighet, kollar, rättar, dubbelkollar igen så att allt som är uppskrivet faktiskt är korrekt lagat också. Men alltid, eller åtminnstone flera gånger i veckan kommer det uppmaning på wilma-appen att någon läxa endå är ogjord. Känns bara så jädrans hopplöst!
Vi försöker med ett litet belönings-system här hemma, att om alla läxor är lagade till punkt och pricka i 2-veckors tid så gör vi något litet extra den Fredagen, nu vill ungarna beställa hem pizza. Men fasstän vi står på huvudet här så verkar detta mål med att få allting rätt gjort totalt omöjligt.
Ibland undrar jag inte om all teknik som finns nu förtiden som ska "underlätta" det så mycket för oss, inte enbart ställer till så att allt bara blir ännu krångligare? Wilma hit och pedanet dit och i-pads..... det ena med det andra och i slutvippen har jag knappt nån tro alls på allt detdär.
Jag menar när jag var liten och gick på lågskolan, då gjorde man helt enkelt kråkfötter i den boken man hade läxa i, ringade in uppgiften eller skrev in "läxa" direkt i boken. Det har aldrig tidigare varit så förbannat svårt som det verkar vara nu?!!
Ska testa att skicka med lite post-it lappar med barnen och se om det är lättare att skriva upp läxorna på dem och klistra in på rätt sida i skolboken. Blir galen på detta system och känns som om man ej riktigt har någon koll.
För Lionel funkar det bra, där använder sig pedagogen av veckobrev och det är färdigt utsatt vilka dagar det är läxor och i vad, offtast matematik och modersmål. Wilma används nästan inte alls ( vilket jag gillar) och det fungerar bra! Visst säger jag inte att det inte finns bra sidor med det systemet med, jag råkar bara vara mer gammelmodig av mig och tycker om papper och penna, lappar och info-brev. Det får jag åtminnstone läst!
 
 
För övrigt är det 10 dagar tills beräknat förlossningsdatum idag, ingen bebis så vitt det känns än sålänge. Jag sover dåligt och är ganska spänd över när vattnet riktigt ska gå, idag var jag även ute på en (för mig) rask promenad efter att jag lämnat av Aurora på dagis. När jag kom in efter en stund hade jag en superäcklig älgfluga som hade kletat fasst sig på kinden........jag HATAR älgflugor! Fick totalpanik och tänkte nästan raka av mig håret. Så nu vill jag inte gå ut mer heller.....ugh. Blir vell att fortsätta träna lite inne och kanske börja studsa lite på pilatesboll här kvällstid haha.
 
Tålamod tålamod..... inget som jag någonsinn varit särskillt bra på. Men förr eller senare kommer ju lillen endå ut😍
Kram//Sanna
Spontaninlägg måndag.
Helgen kom och gick i ett nafs, ingen bebis än sålänge i sikte och mina hormoner sade plötsligt åt mig att börja "boa" ännu mer. Gardinbyte samt färgbyte på soffkuddarna blev det, sedan fixade jag även in en "stjärnhimmel" i form av en spetsgardin och myspysbelysning i tjejjernas säng ( bild på det senare om ni vill) storstädning och matlagning är vad helgen gick ut på.
Dessa två knoddar var även båda bortbjudna på kalas i Lördags,
 
 
 
 
 
Så medans de kalasade passade vi även på att besöka loppis och handla mat.
 
Jag har precis lämnat ev en gråtande Aurora till dagis (så himla roligt alltså!) och kom hem för att träna lite. Var en hel vecka sedan jag sisst tränade men har istället gått ut på promenader med barnen då mannen jobbat kväll.
Idag blev det dock 3 övningar för axlar och 3 övningar för rumpa/ben, alla rörelser gjorde jag 10-12 repetitioner och sammanlagt 4 serier med hantlar och kettelbell. Kändes bra även om mina ligamenten dock ömmar endel
heh.
 
 
Nu har även alla gravida jag följer på sociala medier fått sina bebisar, bara jag kvar nu alltså.
Droppen var nog när en bekant som har samma beräknade förlossningsdatum som jag anmälde på facebook att dom inatt fick en liten tjej..... såååå orättvist!
Känns som att man är den enda i hela världen nu fortfarande utan bebis haha.......
 
Måste vell försöka hålla mig sysselsatt och försöka tänka på annat (yeah right) bland annat ska jag gå på Auroras Föräldramöte på dagis ikväll. Hade först tänkt att mannen får gå men det skulle bjudas på bullfika och då tänkte jag att jag nog kan bjuda till jag också och gå i hans ställe!😄
Nu tror jag att jag ska försöka vila en stund efter träningen innan Lionel kommer hem från skolan. Inte klokt vad tiden går fort på förmiddagarna då han varje dag slutar redan klockan 12, hinner nästan ingenting tycker jag!
Försök ha en fin Måndag trots regnet så hörs vi senare!
Kram//Sanna