Susanna

Idag hade vi åter möte på ungdomspsykiatriska angående Leevi. Även Leevis lärare och special lärare deltog på mötet. Till min stora lättnad, och vad jag även känt själv så har allt enbart gått åt det bättre hållet!

Alla var vi överens om att Leevi har mognat rejält och börjat inse att allt han gör i skolan, övar, läser på, skriver prydligt är enbart till hans egen fördel. Det är för hans egen skull han måste kämpa lite och det har Leevi äntligen börjat inse💗.

Med andra ord, var detta möte det sissta inbokade i kalendern. Ingen uppföljning hädanefter sålänge inget annat händer.

 

Känner en sådan enorm lättnad.

Lättnad och nöjd över att jag höll fasst vid min åsikt och litade på migsjälv hela vägen.

Alla mognar! om så några lite senare än andra, och sålänge skolan kommer emot och erbjuder stöd samt att vi här hemma fortsätter att prioritera positiv energi samt också stöttar så klarar vi det hur galant somhellst.

Även Lilja har ju gjort en total personlightesförändring detta år!

Hon som varit mer eller mindre kaotisk ända sedan hon blev till. Med en graviditet med krämpor jag aldrig haft före eller efter henne, sedan hade hon kolik i 3 månader och allt sedan dess har hon testat mig och mina gränser   varenda. jäkla. dag!

Lilja som har för vana att vara fräck i munnen, sällan lyssnar eller följer regler, rätt så respektlös och som tycks ha för livsuppgift att få mig att få gråa hår så tidigt som möjligt har gått och blivit världens mest ljuvliga, härliga alldeles underbara dotter under senaste sommar!

Jag har faktiskt gråtit migsjälv till sömns vissa nätter tidigare då jag tänkt att vi kanske rentav aldrig kommer stå varandra sådär riktigt nära, och bara hon blir stor nog och flyttar hemifrån så kommer jag knappt se eller höra av henne mer.

 

Idag är vi så nära att inget kunde skilja oss åt! Även relationen henne och mannen emellan är helt fantastisk och varken han eller jag kan knappt tro att det är sant ibland?!

Jag antar att även hon mognade under förra sommaren och ur puppan kom den rätta tjejjen vi gått och väntat på såhär länge.

 

Men om man bara visste hörni!

Jag kunde ha sparat mina hårda ord och meningar mot migsjälv. Inte behövt känna mig så misslyckad ibland och tänka att jag nog "fuckade up" den enda viktiga uppgiften jag har, att uppfostra mina älskade barn.

Om alla mammor bara kunde lita på sigsjälva istället, lita på att du gör ett bra jobb och låta tiden sköta sin del av hela livsspelet, så blir det ofta hur bra somhellst i slutändan!

Lita på att DU känner dina barn bäst, ingen annan!

Fortsätt ge dem uppmuntring, positiv energi och feedback, kämpa tillsammans med dom, älska dom, våga sätta gränser och var bestämd.

Våga visa dina egna känslor och låt även barnen få känna. Man måste få bli besviken och möta motgångar.....rätt så ofta faktiskt, och är ingenting vi ska försöka undanhålla barnen. Man lär sig ofta genom sina misstag och livet är långt ifrån perfekt.

Barns uppgift är att begå misstag, och ännu mer irriterande, begå dom igen, och huvudsaken är att du står precis bakom honom/henne, varje gång.

 

Idag fick jag äntligen uppenbarelsen att jag gjort ett fantastiskt jobb trots allt. Trots alla motgångar, misstankar och åsikter.

Garanterat kommer vi att hamna gå igenom en massa svåra saker i livet ännu, och det hoppas jag också!

För i slutändan gör det oss faktiskt till starkare indvider och jag vet att jag, jag och min man, min familj, tillsammans klarar vi vadsomhellst!💖

 

 

Lova mig att du tackar digsjälv riktigt ordentligt ikväll före du går och lägger dig! Lita på att du gör ett bra jobb och uppskatta framför allt digsjälv för allt du gör.

Du är bra på alla sätt och vis!

 

Kram💗Sanna