MENY
Visst är det konstigt med livet?............. antingen så tycker man att alla dagar är sig lika, inget händer och man går runt i sin vardagsbubbla och är nöjd så.
Eller.
Så händer det massvis, och allt på en och samma gång och plötsligt står man inför tusen nya utmaningar och försöker febrilt att hitta lösningar på alla de knutar som nya utmaningar ofta för med sig.
Såhär tycks det vara för oss....ALLTID!
Barnen får höstlov imorgon och vi är på väg 400 km upp till Österbotten för att hälsa på mannens släkt och insupa lite kusinvitamin igen ( var ju så länge sedan de åkte buhhuhhuuu......😭)
Som vanligt när vi ska åka någonnstanns blir ju bilen ett evigt problem.
Vi ryms, men jag får ju knappast med mig vagnen och rottweilern har vuxit hon också sen i somras!
Inte nog med det så har mannen haft fullt shå med att byta tank och byta olja på bilskrället.
Det var ett måste, och såklart insåg vi allt detta i sissta minuten och med den följden att mannen fått lov å ligga under bilen i störtregn dessa två dagar.
Vi har ju inget garage, och som grädde på moset råkar allt regnvatten från hela parkeringen samlas i en och samma damm just precis invid våran bil...........min man har alltså ordagrant badat i dagarna två.
Samtidigt som äkta hälften tampats med bilen och naturkrafterna utomhus, så har jag, höggravid som jag är tagit på mig nya spännande jobb-utmaningar!
( Så detdär jag skrev om att enbart tuppenlura och käka smöggis den sissta månaden före bebis kan ni glömma )
Jag är sjukt taggad, men har haft en massa att ta itu med dessa två dagar före vi åker på en förlängd weekend med familjen(dock har jag ju fått vara innomhus till skillnad från mannen eheh och får va tacksam för det). Hela grejjen kommer förhoppningsvis nödvändigtvis komma upp direkt i början på nästa vecka. Annars blir det lite brådis 😅
Det ska bli såååå spännande att få dela dethär tillsammans med er!💗
Och för att ännu göra hela situationen extra påfrestande så har ju Avicii gått och bestämt sig för att han inte vill somna ensam just nu.......inte på dagen och inte på kvällen.
han har en grym "mammaseparations-fas" och vrålar direkt jag försöker smyga ut ur sovrummet när han ska sova.
Samma är det om jag försöker lägga ner honom för att ta itu med någonting, blir hur gnällig somhellst och kryper efter och hänger i byxbenen konstant.
Fick feedback av mannen att allt går hur smärtfritt somhellst när jag är på gymmet eller annars ute på något ärende, så jag antar att det är jag och den osynliga navelsträngen som är problemet.
Som sagt, allt på en och samma gång. Alltid.
Inget som man endå inte överlever och jag som känner mig grymt motiverad inför den snara framtiden finner ork och energi så det räcker och blir över!
Jag kommer ta med mig laptopen och föröska blogga lite uppifrån pampas. Troligtvis kommer min resterande vecka gå i jobbets tecken via webben för att få alla bitar på plats, men ska trots det försöka hinna njuta och luta mig tillbaka lite samt ta lite mysiga bilder😍
Puss&kram //Sanna
0