Susanna

Igår hade jag alltså tid till mördravårdscentralen i Lojo. Jag som kände mig bergis på att liten i magen redan hade svängt sig rätt fick lov att bli besviken. Där låg han med det lilla huvudet uppåt på min högra sida.

Jag blev verkligen besviken!

Sedan fick jag komma in till ett annat undersökningsrum där de skulle mäta kurvan på bebis före eventuellt vändningsförsök, vi hade en jättesöt barnmorska med oss, och samtidigt som hon förberedde mig med elektroder och bälten förklarade hon om hur själva vändningsförsöket högst antagligen skulle gå till.

Hon berättade även om mina andra val, som ju då är sätesförlossning eller kejsarsnitt.

 

Mitt under diskussionen känner jag mig bara så överväldigad, besviken och samtidigt rädd så jag kan inte hjälpa det utan börjar gråta.

Tanken på att två läkare ska trycka på min mage och försöka få bebisen att svänga på sig utifrån känns bara absurd.

Om någon minns så råkade jag ju ut för en mindre bilkrock när jag var gravid med Avicii! Läkaren som undersökte mig den gången tog i så förbannat hårt när han skulle känna på magen att jag hade jätteont efteråt och mådde otroligt illa.

Jag tror denna händelse ocksa kan ha inverkan på mitt obehag!

 

Kurvan var knepig å ta, bebisen rörde på sig hela tiden och flydde undan plattorna som skulle mäta pulsen. Det slutade med att barnmorskan fick sitta brevid och hålla i plattan tills mätningen var klar.

Hon sade att med tanke på att bebis far undan sådär så verkar det finnas bra med rum för honom att röra på sig i magen ännu.

Ett gott tecken!

 

Sen var det dags för läkarbesöket. Först lite allmän diskussion kring alla valmöjligheter igen samt lite smått kring mina tidigare förlossningar.

Min kropp hade vid dethär laget utbrytit i en sådan adrenalinkick att jag satt och skakade utan att på minsta vis kunna kontrollera det.

Helt sjukt att jag reagerade så starkt, men jag var faktiskt livrädd och kände mig inte alls redo för denhär situationen!

Läkaren märkte hur nervös jag var och att jag skakade som ett asplöv.

 

Sedan det traditionella, "av med byxorna och upp på britsen"! Självklart var där ju också en läkarpraktikant närvarande under hela processen också, what else?!

Skulle tippa på samma ålder som min egen man ungefär (den andra läkaren var en kvinna) så jag kände mig sådär lagom obekväm overall liksom!

 

Mina odds såg endå bra ut, både för en vändning och för att kunna föda min bebis med rumpan först. Bra med vatten fanns där i magen också så han har gott om plats att böka runt i ännu.

Denna läkare var dock jätteivrig på att göra ett vändningsförsök där och då, men före slutgiltiga beslut kallades även en överläkare in.

 

När denne överläkare kom in i rummet kände jag mig aningen lugnare! Hon gick igenom mina papper, konstaterade att detta var min 6:e graviditet, bebis normalstor och att om man vände på honom nu skulle han förmodligen bara vända sig tillbaka i säte iallafall, tack vare bra fostervattenmängd och plats i magen.

Istället gav hon mig en vecka till att vänta ut och kolla läget, Under tiden fick jag direktioner att göra "spinning babies" övningar och försöka finna lugnet och lita på att min kropp och bebis vet vad de ska göra innom utsatt tid.

 

Lättnad!

 

Min kropp reagerade endå så pass starkt att jag nu åkte på en förkylning. Täppt i näsan och rosslig.

Så jäkla typiskt!

Nu gäller det verkligen att jag slutar stressa!

 

Jag kontaktade även Helena Takolander idag. En barnmorska som har egen mottagning här i Ekenäs och utför bland annat akupunktur samt kolikmassage för spädbarn ! Jag var där med Lilja när hon hade kolik när hon var liten och frågade nu om hon kunde hjälpa mig på något sätt då mitt barn ligger i säte och det snart är dags å föda.

 

Hon berättade att akupunktur har hjälp andra tidigare och att hon precis haft en mamma vars baby låg i säte men hade svängt sig efter två sessioner med akupunktur.

Jag är nu inbokad imorgon samt Måndag för akupunktur!

 

Annars försöker jag utföra mina "spinning babies" ställningar 3 gånger om dagen samt stå på alla fyra med rumpan i vädret så mycket jag bara orkar (vissa skulle säkert kalla det besatt)

 

Om det är någon som har flera tips eller råd kring detta eller som har fött sina bebisar i säte så lyssnar jag mer än gärna på era erfarenheter!

 

 

Är jätteglad över all respons mitt tidigare inlägg fick också! Gå gärna in och läs alla kommentarer för det är verkligen intressant med olika åsikter!

Jag kommer ta upp några saker i ett skillt inlägg ännu, lite synpunkter på några av kommentarerna från min egen synvinkel jag ännu känner att jag vill formulera.

I väntan på det!

 

Kram sålänge!

//Sanna