Susanna

Läkarbesök och remiss till Lojo.
Så hade vi då det efterlängtade läkarbesöket vid fulla 35 veckor. Allt bra med lillebror i magen, jag var öppen ca en fingertipp men fortfarande 2 1/2 centimeter kvar av livmodertappen, "så idag föder du inte" sade läkaren, och tur är vell det för det konstaterades även att bebis ligger i säte!!
Det vill säga att han ligger med rumpan neråt istället för huvudet, huvudet har han istället uppåt, på högra sidan av min mage.
Suck och stön alltså.
 
Läkaren skrev alltså en remiss till Lojo förlossningsavdelning och nu väntar jag på att dom ringer upp mig därifrån med en tid till dem.
Eventuellt vändningsförsök om lillen ännu inte svängt på sig före det, eller så disskuteras eventuell sätesförlossning eller så snitt.
 
Ja, jag hönsar. Blev jätteorolig!
Kom hem och grät en skvätt i mannens famn, tog sedan ett avslappnande bad och försökte prata allvar med min lilla inneboende, förklarade att "Nu! nu är det allvar, om jag litar på dig att du ännu svänger dig rätt före vi ska föda så kan du lita på mig att jag inte låter någonting kunna skada dig på något sätt!"
 
Har självklart lugnat mig nu och tänker att jag endå "bara" är i vecka 35. Omföderska är jag med, så det finns antagligen fortfarande gott om utrymme för liten att slå kullerbyttor, än så hinner han.
Och om han av  någon anledning INTE vill svänga sig med huvudet neråt, så måste jag lita på att han har en ordentlig orsak till det, och då måste jag lyssna samt välja en annan väg för hur vi ska få ut det lilla livet till världen.
 
Aurora var även hon placerad med den lilla rumpan neråt kring dessa veckor, och när jag kom in till förlossingen trodde dom fortfarande att hon inte låg rätt på grund av att de inte kände hennes huvud i kanalen när de undersökte mig.
Men, slutet gott allting gott och även hon hade svängt sig rätt och föddes normalt.
Det finns hopp!😄
 
Jag känner mig även såpass väl att jag tror ej jag kommer gå med på ett vändningsförsök. Jag är jätte jättekänslig för yttre beröring av magen annars också, och får lätt sammandragningar bara av att barnmorskan känner lite på magen.
Ett vändningsförsök av babyn skulle förmodligen bara ställa till så att förlossningen sätter igång eller stressa min bebis så pass att han måste få komma ut genast.
 
Snitt är jag också jätterädd för! Allt som har med operation ett göra skrämmer något fruktansvärt!
Jag är rädd för bedövningen, att inte känna något, jag är rädd för att jag ska känna något!
Jag är rädd för återhämtningen efteråt, operations sår, värk i magen, nålar, u name it!
 
Självklart så är allt nytt och ovetande skrämmande........även för mig!
 
Jag måste endå försöka lite på processen, lita på min kropp, lita på att naturen vet vad den gör.........vad min bebis än besluter sig för!
 
Någon som varit med om ett vändningsförsök och vill dela med sig?
Eller kanske kejsarsnitt?
 
Kram//Sanna.
Christina

Här blev det akut kejsarsnitt och enbart positiva upplevelser i en annars ganska kaotisk situation för en förstföderska. Jag blev superbra behandlad under operationen, de förklarade tydligt allt och bedövningen tog bra. Lite obehagligt var det nog stundtals, bedövningen började släppa smått redan när jag var påväg ur op-salen. Fick ligga ca. 1,5-2 h på uppvaket. Efteråt var det förstås lite jobbigt med själva såret och att lära sig med det, men jag läkte snabbt och fint. Önskar bara att jag hade haft vett att läsa på lite kring kejsarsnitt och vad man ska tänka på efteråt, just med rörelse och såna grejer. Läste nog, men då hade jag ändå börjat försöka vara så pass normal som möjligt.

Svar: men vad skönt att höra att upplevelsen endå var positiv!
jag har ju annars grym sjukhus skräck och speciellt då för operation och sånt. Jag hoppas tror och vill att personalen i så fall just tar mitt obehag på allvar och att samarbetet funkar.
få se hur det blir!
tack snälla för att du delade med dig!💗
Susanna

Anonym

Jag hade ställt in mig på att föda vaginalt, inte enns tänkt på snitt. Hade en lååång förlossning och min flicka låg med ansiktet uppåt (alltså nog med huvudet ner men med huvudet fel så att säga) och hade haft så långt krystningsskede att det blev akut snitt tillsist, hade ju tagit epidrual tidigare så de var bara att fylla på bedövningen i katetern och så va hela nedre delen borta. Tycker de gick rätt bra i op-salen, man "kände" att dom var i magen och "kråta" men ont gjorde det inte på nåt sätt (råder bara att inte titta upp i lamporna som dom har i taket, det speglar sig så jag låg o såg på mitt eget blod 😶) efteråt så tog de nog sjukt överallt, första natten var skit jobbig eftersom jag inte kunde röra mig ordentligt i sängen. Första dygnena tog det ont ordentligt under vissa rörelser, men ca 2 veckor så var nästan all värk borta. Emellan åt så kan det hugga till i ärret (ennu 1 år senare) men ärret är ju jätte fint nu och inte någo men för livet av snittet. Med nästa barn så kommer vi definitivt välja planerar kejsarsnitt. Lycka till 👶

Svar: tack snälla!
det är just det där "kråtande" jag har hemskt obehag för! redan när babyn kråtar på i magen kan jag nästan bli illamående.
Sen såklart orolig för tiden efter......med 6 barn skulle jag ej "ha lust" att ha himla ont och inte kunna lyfta/bära eller kunna röra mig normalt.
Susanna

Anonym

Hej! Vårt femte barn låg i säte/snedläge och ett misslyckat vändningsförsök gjordes i vecka 38, fick sen tid för kejsarsnitt en vecka senare. Vi kom till sjukhuset, blev inskrivna och fick operationskläder och stödstrumpor färdigt och fick veta att det var ett par före oss i kön. Läkaren kom in för att hälsa och jag sa att det beror säkert bara på nervositet, men det känns helt plötsligt som att babyn ligger annorlunda! Hon kände och klämde och ville sen ultra och kolla och visst hade han svängt sig! Det skedde alltså någongång mellan att vi satt o bilen påväg till BB och läkarundersökningen. Vi fick åka hem igen och vänta 9 lååååååånga dagar och sen vaknade jag en morgon med värkar, vi åkte in och läget kändes helt under kontroll. 9,5 cm öppen då jag kom in och ut slank en stor pojke på 55 cm och 4,3 kg. Fattar inte hur han hade plats att svänga sig 😅

Svar: vilken otrolig berättelse!
pratade även idag med en flerbarnsmamma från min kurs och även hennes flicka hade svängt sig lite fram och tillbaka ända tills förlossningen startade och hade då enda luggit rätt. Vill ju tro att denna lilla gosse också känner senast när det är dags och lägger sig sedan rätt......men men 😏
ganska otroligt att din son hade plats att svänga sig fast han va så stor!
kvinnokroppen är nog otrolig!😅😍
Susanna

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress