Susanna

Efter ett dygns horror (okej, jag överdriver but anywayyyys) så fick jag sedan en hel dag och natt med total lugn och harmoni.

Jag antar att jag omedvetet medvetet varit så nervös över besöket i Lojo och igångsättningar hit och dit att det påverkade både mig och bebis i magen.

Läkarbesöket gick bra. Fick först komma in på en snabb koll med ultra och visst, där låg liten med huvudet ner😍 "Fiksu poika" sades det, medans min mening är att naturen nog håller koll på sådant här bara man litar på sig själv och processen och inte stressar för mycket i onödan.

Efter det ville de endå ha en kurva där man mätte bebisens hjärtaljud samt mina sammandragningar. Här blev jag lite nervös, tänkte dom endå sätta igång mig?

 

Sen fick jag komma in till läkare. En helt annan än vad jag haft tidigare denhär gången. Denna läkare menade att man hellst inte ska sätta igång en förlossning, om det inte av någon anledning verkligen behövs. Hon meddelade också att de har rätt fullt på avdelningen och det beslutats redan i förväg att man nog inte tänkt sätta igång mig idag i varje fall ( detta får mig att dra på både ögon och min litegrann! Först ringer dom och meddelar att jag ska bli igångsatt SENAST den 19, och hur viktigt det var att inte gå in på vecka 40. Sedan plötsligt ändras den saken tack vare att de har rusning på förlossningsavdelningen😶) Well well...........

 

Det komiska som händer när jag ligger på britsen under ultraljudet är att jag plötsligt känner att allt bara sköljer av mig!

Jag håller på att svimma!

Trots att jag ligger ner, så håller jag på att lämna rummet. Det slår lock för öronen och rösterna från Markus och Läkaren försvinner.

Jag (tror) att jag mumlar något att "oj, nu svimmar jag!"  och Marksu får hjälpa mig att sätta mig upp istället.

Bebisen låg och tryckte såpass på mina större blodkärl då jag låg på rygg att det täppte till för mycket och är rätt så vanligt.

Ingenting farligt alltså!

 

När vi väl kör hemmåt skiner solen för fullt. Trots att jag sovit nada natten före så känner jag bara att jag måste ut så fort vi kommer hem och tanka lite energi!

Som tur var hade Avicii precis ätiti när vi anlände hem så vi kunde bara klä på och gå till parken här nära en liten stund för att gunga lite💗.

Jag känner hur min kropp börjar slappna av och ett otroligt lugn sprider sig skönt genom alla celler!

När vi kommer in sover vi, jag och Avicii i säkert 2 timmar medans resten av familjen anländer hem från skolan och julpysslar i köket.

Under hela resterande av gårkvällen och natten har jag inte haft en enda jobbig sammandragning och jag har sovit oförskämt bra inatt!!

Inte behövt stiga upp och gå ens på toaletten en enda gång, bara luggit tätt tätt intill min själsfrände och även kunnat kramat om honom ordentligt under natten.

Alltså, vilken medicin och kraft!!😍

Även bebis i magen tycks ha sovit gott och behövt det efter ett dygn av rave inne i min mage, han har varit lugnare han också.

Samlar kraft före det är dags att födas.💗

 

Idag, när känslan är som pånyttfödd ska vi passa på att inhandla det sissta inför Julen. Även barnen får jullov idag och om jag orkar hade jag tänkt att besöka kyrkan ikväll tillsammans med lilla Aurora. Det var ett tag sen, vi två gjorde något på tumis, och ikväll skall det sjungas Julens vackraste sånger på finska i kyrkan. Aurora älskar och sjunga (och dansa) så jag tänkte att det kunde vara mysigt.