Susanna

Här smälter dagarna ihop. De tre senaste dygnen har jag mest försökt smälta allt som hänt, skilja händelser åt, gosa och amma (sova lite där emellan).

Alfa (som lillebror ska heta 😍) är mer än vad man kan önska sig! Äter jättebra och ofta. Min mjölk har redan stigit men har inte känt mig allt för stockad tack vare den täta amningen. Han trivs bäst i famnen och vill mest bara ligga nära. Sin egen säng är han inte alls så värst förtjust i ännu, utan sover brevid mig än sålänge.

Det har verkligen varit en shå med att hålla cirkusen igång, men tack och lov hjälps vi alla åt och gör så gott vi kan och orkar.

Julen kom och gick och trots att jag precis hade fött så hade vi samanlagt 11 personer kring matbordet i vårt minimala kök den kvällen💖

Jag återhämtar mig åter oförskämt bra! Själva förlossningen tog ju allt som allt endast en timme och 26 minuter och igen fick jag inte en enda bristning och min livmoder sammandrar sig fort och effektivt🙏.

Förutom att jag är lite trött pga för lite sömn de senaste nätterna kan jag knappt tro att jag fött barn för 3 dagar sedan.

Det är mest i huvudet som den verkliga återhämtningen tar rum!

Efter de senaste veckorna av oro kring att Alfa låg i säte, som var väldigt utmattande och all min förberedelse inför att föda honom med rumpan först, så vände han endå på sig någongång under den sissta veckan före beräknat datum.

Känslan från att ha känt svag ångest till den enorma lyckan och lättnaden tyckte jag var överväldigande, trots att jag alltid litade på min egen förmåga att föda och att han endå kommer att vända sig rätt före förlossningen startar.

 

Sedan har vi ju själva förlossningen (Kommer skriva en skilld förlossningsberättelse lite senare som jag även gjorde med Avicii, där alla detaljer och drama kommer fram!)

Allt gick så fasansfullt fort! Jag har liksom lite svårt att urskilja vad som egentigen hänt, att Alfa faktiskt är född och att allt gick så bra.

Själva förloppet i ambulansen, vad som sades, vad som hann göras (inte mycket) och min mans ansiktsuttryck när han når fram och kommer in i ambulansen där jag ligger med vår nyfödde son på bröstet.

Första mötet.

På landsvägen.

 

Jag minns knappt alls att jag varit på bb. Vad gjorde jag där?

Åkte typ dit och tog en dusch och sen hem igen😂

24 timmar var vi på bb och förutom födelsedagsbrickan åt inte ens mat, utan nöjde mig med frukost och kaffe med julstjärna.

 

Så det är nog i huvudet som min återhämtning sker mest. Så mycket känslor på så kort tid och sådan full fart det ständigt är här hemma med alla mina älskade barn så blir jag lätt lite vimmelkantig haha....😍

 

Imorgon har vi rådgivning och så måste vi till labbet för det läskiga blodprovet från hälen på bebis😑

Hoppas jag inte gråter ihjäl mig och att Alfa inte blir så lessen💗

Med Avicii snorade jag ju ner hela bebisen OCH sköterskan så hormonell jag var, medan Avicii lugnt sov under själva sticket😂.

 

Och så mammakroppen 3 dagar postpartum. Inte mycket som tyder på att det bara för tre dagar sedan låg en klump på 3660 g i den magen! 😳

Har redan börjat väcka mina innre magmuskler literann med hjälp av andningsövningar för att hjälpa sammandragningarna lite.

Utöver det har jag enbart njutit av Julens alla goda smaker och lathet.

Dock så har det första riktiga mjölkbajset nu kommit för lilleman, vilket ju betyder att maten nu kommer igenom ordentligt. Så i och med det beslöt jag mig för att lite börja se efter vad jag äter och att det får räcka med julmat så att liten inte får ont i magen🙏💗

 

Nu ska här snart ammas igen och sedan är målet för min kväll att hinna ta en lång varm dusch när vi måste ut bland folk imorgon hehhee...😁

 

Puss på er! //Sanna