Susanna

Idag har verkligen varit en nice dag! Började med kaffe hos en väninna efter att jag lämnade Aurora på dagis, en kaffe som varade ända till lunch😍

Efter det fick jag nästan lite brådis hem för att hinna äta samt hjälpa Lionel med läxorna för Leevi hade nämligen önskat att vi alla åkte ut till Ramsholmen på promenad efter skolan idag.

Eftersom vädret visade sig från sin bästa sida packade jag ner lite lätt piknic samt handdukar och simbyxor (de jag hittade) och fick på så sätt överraska barnen lite med kakor och strandhäng💗

Gäller att verkligen försöka suga ur det sissta som Augusti ger oss nu! Snart är hösten här på riktigt med kyla och ruskväder.😊

 

 

 

 

 

Har allmänt den senaste tiden jobbat extremt mycket med mig själv och med att försöka finna lite magi samt magiska ögonblick i den annars lätt så enformiga vardagen. Jag har märkt att det ger så otroligt mycket bra energi att verkligen stanna upp och uppskatta de små sakerna man kanske annars inte märker när man stressar för mycket, eller som jag,

fokucerar på helt fel saker ibland!

 

Det handlar alltså om små grejs!

Som idag, när jag från början hade tänkt ta med mig lillis på kaffedejt men istället beslöt mig för att åka ensam när jag för en gångs skull har chansen. Jag verkligen, alltså verkligen njöt av att få fördjupa mig i intressanta diskussioner, smutta på kaffet och verkligen begrava mig i stunden försjunken där i min väninnas soffa.

Det handlar om att erkänna sina behov och ge sig tillåtelse att bejaka dom, detta har åtminnstone jag känt att har hjälpt mig otroligt mycket.

Jag behövde min barnfria förmiddag idag och unnade mig den!

 

Jag vet inte vad jag led av tidigare, jag kan inte riktigt helt påstå att det skulle ha rört sig om någon form av förlossningsdepp eller så, men jag var himla instängd en tid, höll mig undan väldigt mycket och tänkte att det var bäst så.

Det enda jag gjorde en tid var att gå runt här hemma och äcklas över alla hundhår som ligger utspridda överallt och klagade på allt jag nu bara kunde klaga om. Jag städade NONSTOP! Alltså detta blev jag riktigt rädd för själv alltså, men inte en enda fläck klarade mitt psyke av ungefär!

Grym prestationsångest att vara fullständig dygnets alla timmar.

Fullständig som fru, som mamma, som yber-människa overall.

Var jag fullständig och snäll mot mig själv?

Svar: Nej!

 

Saken är den att det hände väldigt mycket skit på en och samma gång här för ett par år sedan, visserligen har jag fått smaka på det sura äpplet större delen av livet, men trots det hade jag inte helt förlorat hoppet ännu. Sen kom en period då jag kände, eller trodde att jag hade flyt.

jag skulle tävla innom fitness, fick drömjobbet som PT på gym, egen företagare etc etc..... allt kom väldigt fort och nästan på varandra, vilket ju blev helt överväldigande för både mig och hela familjen.

Jag ville verkligen prestera och visa framfötterna, istället blev jag utnyttjad, utmattad och utbränd och dessutom var jag undernärd.

 

Här någonstanns fick jag pröva på min första ångestattack.

Jag körde bil och kände plötsligt att jag inte längre får luften indragen tillräckligt djupt ner i lungorna och att jag snart kommer svimma. Jag kör 80 km i timmen och känner bara att jag näst intill förlorar behärskningen över min kropp, handflatorna blev svettiga, pulsen är olidligt snabb och jag kämpar med andningen.

Jag trodde jag skulle få ett värra slaganfall och dö!

 

Plus detta var det stor press på mig kände jag utifrån. Många människor vände mig plötsligt ryggen och stack till och med kniven i den. Jag blev många så kallade "vänner" fattigare under denhär tiden (fasst idag har kommit fram till att den som verkligen vann på det i slutändan är ingen annan än jag själv!😇)

 

Det var en tung ryggsäck jag gått och bärt på länge, och till och med självbilden svek mig där ett tag. När man inte möter annat än ondska och negativitet tillräckligt länge så börjar man faktiskt tveka själv också tillsisst, även om du så skulle vara wonderwoman!

 

En otrolig superskill jag trots det endå har, och som jag tror att jag har utvecklat tack vare min barndom och uppväxt är endå "självläkning"!

Jag har en otrolig förmåga att hitta tillbaka till ljuset, till öppningen av tunneln........hitta tillbaka till migsjälv igen!!

"When life gives you lemons, i make lemonade............. eller tillsätter tequia och salt- kind of mode"!

Jag trodde verkligen att jag hade tappat min "superskill" denhär gången, för perioden som jag vandrade omkring i mörker var så pass mycket längre denhär gången. Men fänimej jag lyckades nappa tag i gnistan även denhär gången också!

 

Första steget var nog denhär bloggen!

Jag älskar ju att skriva! Men efter allt "kakka" som hade hänt och för att min förra blogg var hemskt träningsinriktad kände jag bara "bläkä" varje gång jag skulle gå in och skriva där.

Så, jag tog en rejäl paus, postade nästan ingeting på sociala medier, nästan försvann helt......och det var skönt!

Sedan en varm sommarkväll för lite över ett år sedan kände jag för första gången äkta skrivlust.

Äkta skrivarlust och suget på en ny, varm, äkta vardags-familjeblogg-hälsoblogg.

En äkta "migsjälv-blogg".

Jag vill motstrida fördomar om stora familjer, samt sprida glad, positiv och varm energi och framför allt....höra massor av åsikter kring dittan och dattan!

Jag älskar när folk är olika och tycker det är en rikedom att kunna lyssna och ta in olika impulser från massor av olika håll!

 

Träningen och kosten har ju alltid funnits där och backat upp mig, så där har jag aldrig behövt känna att det knakar i fogarna, men en annan sak som också drog upp mig tillbaka från djupet igen var,

LÄSNINGEN!

Under tiden jag var nere läse jag ingeting som matade min själ, endast fakta eller studieskrifter kring mat, medicin och träning.

Jag som alltid varit en äkta bokmal och älskat att gräva ner mig i en riktigt bra bok hade förvandlats till ett vandrande uppslagsverk kring kostens omvandling i kroppen och styrkans olika träningsformer på gymmet.

Det blev enformigt och ointressant.

 

Nu har jag redan svalt 3 intressanta psykolog-thrillers på bara de 2 senaste sommar- månaderna och jag känner hur mitt innre blommar som en vildäng tidigt på Juni!

Det finns färg, det finns doft, det finns sol, det finns magi!

 

Efter det har en enorm domino-effekt tagit fart, vilket det offta gör bara du får den första biten fälld!

Jag rör mig mera ute bland folk, går på cafè, försöker träffa vänner oftare (här har vi endå en stor grej för mig då min tillit till andra människor är vad den är, but i`m working on it!😍) jag och mannen har lunchat oftare och vi försöker verkligen göra små saker för att skämma bort oss lite de dagar enbart lillis är hemma på förmiddagen.

Ett exempel kan vara att dyka ner i sängen igen efter att barnen har gått till skolan/dagis och lillis ska sova och bara sträcka på oss, dåsa bort en stund eller äta frulle i sängen till och med....whatever we like - we do!

 

Jag hade verkligen turen också att mannens projekt avslutades när det avslutades, det var verkligen grädden på moset för oss båda två.

Båda behövde vi en braik från det hårt snurrande ekorrhjulet och bara fokucera på att leva i nuet!

 

Och det är svårt må ni tro! och det tar tid!

 

Idag är jag obeskrivligt tacksam över den magi jag har hittat tillbaka till i min vardag.

En bra bok som ger mig gåshud, en helt amazing solnedgång jag bara måste veva ner rutan på bilen och ta in påväg hem från gymmet eller en ny te-sort och ett avsnitt av favorit tv-serien en kväll då barnen somnat i god tid.

ALLT som bara gör att det bubblar innombords för just dig är sååå värt att göra och du ska verkligen göra det också!

Känn dina sanna behov och bejaka dom!

Finn den lilla magin i din vardag, öppna upp själen (och stäng ner mobilen) och ta dig mer tid för sånt som vi kanske annars lätt kan tycka att är onödiga.

Lukta på blommorna - mode liksom!😄

 

Jag vet att många kanske tycker att det låter helt knäppt, men jag vet också att det finns många därute som just nu kämpar med sitt eget mörker. Någon som går igenom något just nu som känns väldigt tungt, kanske till och med oöverkomligt.

Det är för er jag bara vill öppna upp och dela med mig av vad som har hjälpt mig i mina sämre dagar.

Vad som fick mig tillbaka, vad som fällde den första domino-brickan i mitt spel.

 

För sanningen är den att vi alla kämpar, alla slåss vi mot någonting, någongång i livet, och att låtsas som något annat är bara onödigt och slöseri på dyrbar energi.

Istället pratar vi om det, gör det synligt och framför allt normaliserar det faktum, att kanske inte alla dagar är så fucking great och jag kanske inte alla dagar mår så förbannat bra!

 

And that`s totally fine!

 

 Med dom orden vill jag säga, Puss&Kram, jag tycker om dig💖//Sanna.