Susanna

Hejsan Hoppsan, nu var man inne här igen.

Sanningen är den, att under denna värsta covid-pandemi har jag kännt att det liksom inte finns någonting att komma med. Det enda som folk går omkring och talar om är "vaccinerad eller inte vaccinerad" och jag känner bara att jag vill rymma från alltihopa för vi är bara elaka mot varandra.

Någon mer som känner så?

 

Det har varit mycket motgångar och år 2021 var inte ett enkelt år. Jag hade/har stor förhoppningar på ett bättre 2022. Dessvärre började året med att hela familjen mer eller mindre blev sjuka i både magsjuka och förkylning och det tog sin lilla tid före alla blev återställda.

Sånt är livet och hör vell våren till.

 

Nu kanske jag endå vågar se en liten gnutta hopp gentemot framitden. Dagarna har blivit snäppet ljusare och man kan höra vårfåglarna igen!😍

Vi är (knack knack) så gott som friska och har alla återgått till både skola, jobb och framförallt....TRÄNINGEN!

 

Om det är någon som missat så stiger ju Lohja Lionesses upp till Lönnligan denna säsong. Vi spelar därmed på högsta serienivån i landet.

Ännu på det så siktar jag högt på en plats i Finska Lnadslaget och åker på mitt livs första landslagsläger till Lahti här om 2 veckor.

Känslan är vell en blandning av kolossal lycka blandat med pirrig nervositet.

Men, drömma måste man och jag har verkligen jobbat hårt för min dröm!

 

Barnen växer så det knakar (tyvärr haha) och Leevi började ju i högstadiet här i höstas. Kontrasten har varit stor och man märker att man har en tonnåring i huset.

Avicii har han också börjat på dagis och stortrivs💗.

Alfa är fortfarande hemma med mig och vi jobbar på som vanligt med bootcamps och annat smått och gott.

 

Den stora frågan är ju, HUR MÅR NI?

vad har ni gjort? Är ni sugna på lite fler blogginlägg här framöver?