Susanna

Best nine.
Det börjar närma sig dethär årets slut hörni, och vilket år det varit......igen.
Både enorm lycka samt en och annan bitter sanning som utvisat sig. Jag har blivit någon enstaka människa fattigare i min omgivning men samtidigt blivit visad vilka som verkligen är värt att ha omkring sig. Jag känner mig mer klok och självsäker än vad jag gjorde för ett år sedan och trots att det tyvärr alltid finns en risk för att du blir besviken så håller jag fasst vid att du alltid bör hjälpa folk omkring dig.💗
 
 
 
 
Mitt år började med att jag fick reda på att jag bär på mitt femte lilla mirakel, kommer ihåg att jag plussade på stickan i slutvippen på Januari ungefär.
Mannen hade jobbat nattskift och jag väckte honom med en stor kram och sade att "guess what?!"😆
Brevid mig hade jag graviditetstestet som han sedan i lugn och ro fick kolla på och låta sjunka in. Vi hade ju planerat att vi ville ha bäbis, men ni vet ju hur paff man blir varje gång det visar sig att det ska bli verklighet iallafall..... oavsett hur mångte barnet det är.
 
 
 
Samtidigt som jag var nygravid höll vi även på att planera bröllop. Mannen hade friat till mig på min 30-års dag i November 2017 och vi ville gifta oss snart efter det💗
Det magiska datumet blev 3.3.2018 så vi hade endel att fixa på rätt så lite tid. Dock så verkade det verkligen som att allt var på vår sida, för hela planeringen av vårt bröllop gick så himla smidigt.
Ta min underbara bröllopsklänning till exempel.
Jag och mannen gick på stan lite sådär extemporè, vi hade lämnat in min vigselring (som han friade med,naaaaw😍) för en liten förminskning. Vi går förbi den enda festklädesaffären i hela Ekenäs som även höll på med slutförsäljning då den helt skulle stänga och mannen frågade om vi inte ska gå in och kika lite?!
-näääeeee...... säger jag. Jag ska ju handla min bröllopsklänning på nån flottig butik i Huvudstaden liksom.......
Mannen trilskas endå och får mig till slut övertalad att gå in i affären.
Väl inne i affären ser jag ju direkt att här inte finns något för mig, och går runt lite småsur över att slänga bort tid på sånthär onödigt.
Men sen!
När jag befinner mig längst in i knuten av hela affären, ser jag något som hänger lite i skymundan på en skyltdocka. En underbart söt brudklänning, lite halv sjöjungfrumodell som jag från början bestämt att jag ville ha. Den enda som finns kvar och minimal chans att den skulle passa tar kvinnan bakom kassan och jag in den i provhytten för att pröva. Har noll förväntningar eftersom man typ alltid måste sy upp, sy in eller omforma en brudklänning på något vis.
Jag står i underkläder och kvinnan ställer sig på en pall och trär brudklänningen över mitt huvud och armar.
Klänningen faller mjukt över överkroppen, faller lätt över höften och sätter sig  P:E:R:F:E:K:T!
Kvinnan börja snöra korsetten och klänningen kramar om samt framhäver alla mina bästa sidor.
Jag känner mig som den mest vackraste kvinnan i hela världen och så klyschigt som det låter så brände tårarna innanför ögonlocken där jag stog och speglade mig iklädd min klänning.
Min brudklänning som jag råkade hitta i min egen lilla hemstad satt perfekt, herregud, den behövde inte ens sys upp, utan var perfekt längd också?!!
Inte nog med det så var det ju slutförsäljning i affären så brudklänningen var på 70% rabatt.
Jag fick min drömklänning billigare än vad folk säljer sina begagnade för och denna har aldrig burits av någon annan än mig💕
 
Jag var så lycklig!
 
 
 
 
 
 
Jag hade ett drömbröllop! Litet och intimt, i ett vackert vinter Finland. Aldrig har någonting känts så bra som när jag gifte mig med min Markus. Jag som känt mig vilsen större delen av mitt liv hade äntligen hittat hem.
 
 
Sommaren har även den varit den bästa och finaste på länge. Varmt härligt väder och vi har hängt mycket på beachen och käkat massor med glass.
Mina 3 äldre barn var ju även uppe i Österbotten och spenderade sommarlov tillsammans med sin pappa och detta är nog det enda negativa jag upplevde under hela sommaren. Alla tre hade oturen att bli ordentligt sjuka och det blev många sömnlösa nätter här hemma när jag talade i telefon med barnen.
Under denna tiden hade jag även mycket förvärkar och var till och med rädd att lillis skulle komma för tidigt. Nu i efterhand inser jag att det nog var oron och stressen jag kände över mina andra tre som orsakade värkarna då.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hösten började närma sig och dags att börja ladda inför ett nytt skolår. Vi fick chansen att medverka i en intervju tillsammans med yle angående mobbning och Leevi fick själv berätta sin historia. Mycket nervöst var det när Juli började gå mot Augusti men ett sissta avbrott från allt det vardagliga fick vi när vi blev bjudna på Augustinatten hela familjen, där fick vi lyssna på härliga artister och barnen fick en fin avslutning på sommarlovet.
 
 
 
 
Skolan började och så även min kamp över att ordna upp allt som lämnat lite på hälft sen senaste år. Möten hit och samtal dit, men för första gången......kanske någonsinn, kände jag mig äntligen hörd och saker tog sig en ny vändning. Äntligen.
Lionel började även 1:an och jag inser hur stora barn jag har numer?!
 
 
Med skolåret igång fanns det inte så mycket kvar än att vänta ut den sissta tiden som lillis befann sig på insidan.Jag tränade så mycket jag kände att jag ville och orkade, städade och förberedde i hemmet. Full med förväntan började jag aktivt vänta på lillis redan i vecka 37, och på så vis blev den sissta tiden av graviditeten väldigt lång.
Punktlig som lillkillen var så tittade han ut i vecka 40+0 exakt på det beräknade datumet haha😄
En jädrans small när jag låg i sängen och forsande vatten som inte tänkte ta slut. Det blev ambulans till Lojo bb och vi var även de första som fick pröva på "barnmorskor på fältet".
Det blev en liten uppståndelse det med, och folk trodde jag födde vid vägkanten.
Ni kan läsa hela min förlossningsberättelse HÄR och HÄR om ni är nyfikna och vill läsa mera.
Jag saknar redan att vara gravid och är fortfarande av den åsikten att jag mår som bäst när jag väntar barn💖
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Under det gågna året har jag enligt mig själv kommit närmare mina personliga mål i livet. Jag har funnit trygghet och självsäkerhet i det personliga, min familj har vuxit med en till liten älskling. Ett av mina större mål i livet är ju en stor familj, mycket kärlek och gemenskap. Känner att jag kommit mycket långt på den fronten!
 
 
Våran reklam  Mc Donalds rullar nu även den på tv. Även fasst det för många kanske är en löjlig sak så är det ett av mina personliga "karriärsmål" att få pröva göra en reklam för tv. Saken gäller ju att sätta mål och sedan uppfylla dom och det har jag lyckats göra. Detta var ett jobb jag verkligen gillade att göra och att Leevi och Lilja fick chansen att delta och samtidigt fick en inblick av hur ett riktigt jobb går till är enligt mig en riktigt lärorik upplevelse.
Nu den sissta veckan av detta år inledde jag även ett samarbete tillsammans med ett varumärke för kläder. Detta har också funnits på min lista en längre tid, att lyckas få inleda ett bra samarbete tillsammans med en bra kedja.
Detta blev nu äntligen verklighet och i början av nästa år kommer ni få veta mera över hur NI kan beställa era höglassiga tränings, vardags och festkläder enkelt och lite billigare via mig!.
 
 
Jag hoppas det blir ett givande 2019 och att jag kan känna att mitt liv fortsätter att framskrida i den direktion jag vill att det ska göra.
Alla har vi ett och bara ett liv, och vi alla har rätten att få känna, att vi verkligen får leva det så som vi vill leva.
Alla är vi olika, har olika målsättningar och synpunkter på vad som egentligen är meningen med livet. Lyssna på dem som är av annan åsikt........lär och reflektera.
Döm aldrig någon sålänge du inte vandrar i dennes skor och sluta aldrig att hjälpa andra oavsett hur många knivar du än har fått i ryggen tidigare. Var sann mot dig själv och sprid positivitet och glädje och gör det vad du vill göra.
Då ska du se att allt blir riktigt riktigt bra tillsisst!💗
Gott nytt år finisar!
//Sanna
 
diana

Såg er igår i butiken, s-market i ekenäs.
före jag förstod att det var du, så var jag förundrad över hur väluppfostrad din son var. geez, så snäll och artig och duktig! sökte snällt det du bad om. wow!

hade velat komma fram och säga hej, att jag verkligen gillar din blogg och att du verkar vara en härlig människa. men jag vågade inte för att vara ärlig.

Svar: Men gud så snällt, vad glad jag blir att få höra detta! Jag som tycker vi ibland fumlar oss genom hela affären, hundra järn i elden 😄 och hellst ska man ha ögon i nacken också.
Tack snälla och en stor kram till dig Diana!
Susanna Mäkelä

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress