Susanna

Hann med en riktigt trevlig Måndag hemma hos Anna och hennes gosiga lilla kille, där fick jag och Alfa njuta av hembakat hälsobröd och rykande kaffe. Men inatt blev plötlsigt både Aurora och Avicii sjuka. Aurora är inte så medtagen, leker och trallar på mest som vanligt, men lilla Avicii😔 han har hög feber och ett sådant hemskt rosslande i bröstet att det låter riktigt otäckt.

Tack och lov har vi "sniffer" som hjälper bra när man masserar det lilla bröstet och slemmet löser upp sig lite.

Vi steg upp halv 5 imorse, för då kunde inte Avicii sova mer och han har inte fått ro att vila mer än 15 minuter på hela dagen efter det heller.

 

Jag smög iväg till gymmet en sväng på förmiddagen då jag (trodde) att Alfa skulle sova gott en liten längre stund, tji fick jag, för jag hann endast med min första squat-serie så hade han vaknat och var vrålhungrig😏

Fick endå till en ökning på sammanlagt 5 kg och efter 5 serier kändes det endå helt okej. Tanken var att jag skulle ha återvänt till gymmet för att slutföra mitt träningspass ännu ikväll, men som vanligt när alla är hemma med matlagning, läxläsning och det ena med det tredje och så Alfa som vill äta allt oftare under kvällen och så Avicii som bara vill vara nära nu när han är sjuk så blir det nog ingenting mer av den träningen ikväll.

Får lov att göra ett nytt försök imorgon igen.

 

Min plan är att fortsätta träna aktivt enda tills det ej går att lyfta vikten mera i mina diverse övningar. Sedan ta en veckas paus. Målet är också att öka från två gånger i veckan till tre styrkepass i veckan från och med denna vecka.

Typiskt att vi åter ska åka på en bobba nu.

 

Visste ni att denna vecka, även är den internationella veckan för uppmärksammande av barn till föräldrar som dricker för mycket?!

Detta får mig att titta tillbaka på min egen barndom. Med två föräldrar som båda druckit under hela min uppväxt, bland med våld och otrygghet, har jag trots det, lyckats (till sisst) att finna ro och lugn i själen.

Många misstag och missvisande stigar har jag gått och gjort, i den desperata jakten på att få finna trygghet någonstanns, i någon.

Det kunde ha slutat precis hur som hellst, med tanke på hur illa bemött jag blivit under mina barndoms och tonnårs år, och jag är så oerhört tacksam och skyldig universum hela min extistens för hur bra jag har det, och mår idag!

 

 

Är ni ororliga för hur någon mår, FRÅGA!

Det värsta som finns är när ingen bryr sig, och den känslan är svårast att försöka läka när man är äldre.

FRÅGA, FRÅGA , och fråga en gång till, visa att ni bryr er!💖

 

 

Nu skall jag återgå till att fylla min famn med mer eller mindre varma små gosiga barn, MINA BARN. Det bästa och mest värdefulla jag har🙏

 

Peace and love // Sanna