Susanna

Förlossningsberättelse del 1.
Det är natten till Fredag den 28.9 och jag stiger upp och måste gå på toaletten. Bebis i magen har igen varit jättelivlig hela natten så jag har inte sovit en blund.
Väl på toa märker jag att allt kanske inte är helt som det ska (utan några värre kladdiga detaljer förstår ni kanske vad det rör sig om) efteråt går jag runt i lägenheten en stund, känner efter.
Skickar ett sms till min mor att hon kan vara lite beredd att jag kanske ringer inatt, att jag tror att något kan vara på G.
Natten går ändå, trots att jag ligger vaken och på morgonen stiger jag och mannen upp i vanlig ordning vid 05.30.
När vi kommer ut till köket och ska dricka morgonkaffe känner jag att jag inte mår riktigt bra. Jag kan heller inte sätta fingret på vad det är men någonting är det.
Vi överväger om mannen ska stanna hemma från jobbet eller inte. Aurora ska vara hemma från dagis och jag har rådgivning klockan 9.00, samtidigt som det kan vara att det inte är någonting alls i farten (HA!).
Vi besluter ändå att han åker till jobbet och att jag ringer direkt om läget skulle bli värre.
Tar mig igenom morgon bestyren, får iväg Leevi, Lilja och Lionel till skolan, plockar undan i köket och damsuger. Hela tiden mår jag lite illa och det liksom arbetar i nerde magen, inte direkt sammandragningar men den "ömmar" liksom.
Dags att åka till rådgvningen. Att åka bil var ju verkligen inte latjolajban idag.
 
Jag och Aurora får komma in och min barnmorska ser på mig och konstaterar att allt nog inte är som det ska idag! Hon tror att något kan vara på G efter vårat samtal. Hon undersöker mig också och vi lyssnar på lilla hjärtat som tickar fint inne i magen. Ingen nöd därinne inte, (vem hade gissat att han skulle befinna sig på utsidan om 3 timmar?!)
Jag var färdig på rådgivningen lite före 10.00, i samma veva vi kommer ut till bilen med Aurora skickar mannen ett sms och frågar om allt är bra?
Nej, jag mår faktiskt inge vidare och skickar åt honom att jag skulle måsta via affären för att hämta upp något snabbt att äta men att jag nog inte törs.
Han meddelar mig att han kommer hem redan vid lunch klockan 11....... skönt!
 
Väl hemma fixar jag snabbt fram lite mat till Aurora, efter det måste jag bara gå och lägga mig på sängen en stund. Ringer min mamma och hon skulle komma över såfort hon bara varit i duschen och ätit frukost.
Allt lugnt och fixat, vi lägger på. Klockan är nästan prick halv 11.
Drar en suck och försöker slappna av i sängen där jag ligger på sidan på mannens del av madrassen........... sedan hörs bara en REJÄL knäpp!
Det välbekanta ljudet av vattnet som går, går ej att ta miste på!
 En sekund ligger jag bara med uppspärrade ögon och tänker "shit, shit, vad gör jag nu? vad gör jag nu?" mer hinner jag inte förens det börjar forsa ut vatten.
Hoppar snabbt upp ur sängen för att undvika förödelse där och vattnet bara rinner, rinner och rinner och såfort jag tar ett steg rinner det bara ännu mer!
Kommer mig in till toaletten och får av mig byxorna och grabbar min handduk.
Torkar och torkar men till ingen nytta, vattnet tycks aldrig ta slut.
Går ut till sovrummet igen och ringer lite i småpanik till mamma, tur som var hade hon ej hunnit in i duschen ännu och lovade rusa över på direkten.
Efter det ringer jag till mannen och känner samtidigt min första samandragning.
Blir jättenervös och tänker att "jag kommer aldrig hinna"....... ingen är här ännu och jag är ensam hemma med Aurora, vattnet bara fortsätter forsa och jag börjar få värkar.
Mannen svarar och jag ropar bara "KOM NU!"
Han hajjar direkt och vi lägger på luren.
Här kommer även Aurora in och nästan kliver i alla vattenpölar jag försett kring hela sovrumsgolvet.
Jag känner bara att, näe, detta kommer inte att gå hela vägen ut och besluter mig för att ringa 112 i frågan om ambulans.
Jag låter det gå en 3-4 signaler utan att någon svarar men sen måste jag ta tag i migsjälv och röran i sovrummet och hela vägen in till toaletten så jag lägger på.
Jag får lov att stoppa en hand handduk i mannens kallsonger som jag sedan sätter på mig, plus ett par stora mjukisbyxor.
Äntligen kommer min mor in genom dörren. Även hon inser på situationen att åka bil ända till Lojo inte anses som ett vidare smart val och hon ringer 112 igen och begär om ambulans.
 
Medans jag står i hallen framåthukad och håller mig om magen och vattnet som bara fortsätter rinna trots handduken i byxorna kan jag inte bara tänka på annat än om jag trots allt skulle ha åkt via affären?! Det skulle säkerligen ha smällt till där och det vore ju snyggt ellerhur?!
Mother-instinct hade vi där!
Jag hör mannens bil tvärbromsa på grusgången utanför ytterdörren, han kommer in och hämtar min bb-väska samt slänger in Auroras bilstol så att min mamma kan åka och handla med henne. Jag får en avskedskyss och sedan startar han i förväg mot Lojo bb för att säkert vara på plats då jag anländer med ambulansen.
 
Jag hinner kanske stå i hallen yttrerligare 5-10 minuter före ambulansen kommer upp på uppfarten. Jag går ut och möter dom och får komma in och lägga mig på vänster sida på bädden. Två unga män är det som möter mig, nice tänker jag, om det liksom skulle behövas kollas eller om jag helt plötsligt framskrider jättefort. Som tur är får jag höra att jag och min bebis i magen är de första som nu får vara med om konceptet "barnmorskor på fältet". Det innebär att om en föderska ringer och begär ambulans så skickas det även ut en till ambulans som kommer från Lojo med en barnmorska. Dessa två ambulanser möts sedan på vägen vid passligt ställe och barnmorskan hoppar över till ambulansen där föderskan, i detta fall jag finns.
Jag blev jätteglad över att få höra detta och vi hann inte längre än till Dragsvik-korsningen här i Ekenäs så möttes ambulanserna och barnmorskan hoppade in och gjorde mig sällskap. Jag kände hur jag kunde slappna av lite.
Dock hade detta skrämt slag på min man som var påväg mot Lojo och fick möta en till ambulans på vägen, stackaren trodde att det nu var kört och att jag hade fött på landsvägen.
Detta trodde även många andra också, vi ställde till med lite drama bebbe och jag med ambulanser och blåljus vid vägkanten i Dragsvik.
Som tur var hann vi alltså fram till Lojo bb, jag fortfarande i ett paket. Även om det inte dröjde länge till före mitt hjärta befann sig på utsidan.💗
 
To be conntinued!
 
(bild lånad från Lojo bbs Facebook-sida)
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress