Susanna

Som inatt till exempel.

Aurora blev förkyld och fick stanna hemma från dagis igår och inatt var hon inne hos oss hela tre gånger.

Jag var redan vaken och satt i sängen dessa gånger för även Alfa har vaknat OFTARE en än en gång i timmen för att amma inatt. 

Tror han har tänder på kommande igen och magen arbetar på den också när han äntligen börjat äta lite mera fast föda under dagarna och han sover väldigt oroligt.

Mannen där emot har sovit som om inget hade ägt rum över huvudtaget. Kollade på honom för å se om han ens märkte ståhejjet i vårat sovrum, men han sov så sött vänd mot väggen med en kudde över huvudet.

Jag kan konstatera att han inte så mycket som skruvat sig i sängen en enda gång förra natten!

Det som kanske triggar mig mest är endå när han nästa morgon undrar hur det är fatt när jag ser ut som om jag blivit överkörd av ett tåg?!

"Tack, allt är bra...har inte sovit så mycket bara" Svarar jag och hoppas på att det är bra så, för män förstår inte i varje fall och jag känner bara att jag verkligen inte vill diskutera saken "sömn" med min äkta hälft.

-" Näe, jag har inte heller sovit särskilt bra, vaknat av och an och jag tror även att barnen har vaknat inatt va?!"

Här ser ni ett ypperligt exempel på hur ett eventuellt tredje världskrig verkligen kan uppstå!

Jag bara glor och konfronterar honom sedan hur i hela helfvetet han kan komma och påstå att han vaknat av och an hela natten då jag suttit och stirrat på honom medans jag tagit hand om just de barnen som han påstår sig ha hört vakna??

Stackarn åkte sedan till jobbet med dåligt samvete över att han har sovit😂😂

Men alltså faktum är det är löjligt hur påverkad jag blir av att snacka sömn!

Lite lika kan det vara om ämnet kommer upp när man snackar med någon som kanske inte har barn.

Någon som kanske bara vill lägga fram att hen bara sovit 4 timmar inatt.

Jag har full förståelse för den personen. Verkligen.

4 timmas sömn känns förskräckligt för den här personen och hen har all rätt att få känna så.

Men för mig som lever på under mini sömn som rekommenderas för en människa så att man över huvudtaget kan fungera kan ha vissa problems med att ta in detta.

Det enda jag önskar mig i födelsedagspresent, julklapp, ja överhuvudtaget är att få sova i åtminstone 2 timmar i sträck.

Utan avbryt.

Vågar inte ens drömma om 3, och skulle jag mot förmodan få sova hela 4 timmar skulle jag förmodligen vara kapabel att flytta på berg!

Att sedan ännu argumentera med en man om vem som sover minst eller vaknat flest gånger är bara mer än vad jag tål.

Hur är det med er?

Blir ni påverkade av att snacka sömn?

Hälsningar en väldigt trött mamma! ❤️