Susanna

Först och främst upptäckte jag att det var blod i blöjan när det var dags för pyjamas för Alfas del. Blev stört orolig och tänkte genast att det var något allvarligt.

Skulle verkligen behöva bli bättre på att inte genast bli så jäkla nojjig, men kan liksom inte rå för det.

Jag började direkt typ tänka tvångstankar att han svalt ett sånt där mini batteri och att han fräts sönder inifrån (nu äger vi inte en enda sak som innehåller sådana där små batterier just på pga min nojjighet, så finns inte en chans att Alfa skulle få tag på ett sånt men jag har en tendens att koka ihop allt möjligt i mitt eget lilla huvud)

Sprang runt i huset och hade lite små panik och under tiden hade mannen kommit så långt att han märkte att huden runt rumpan var jätteröd och irriterat och att det hade uppstått små små sår som hade fört med sig lite blod i blöjan.😫

Har ingen aning om var som åstadkommit detta för jag tycker inte att jag ätit något ovanligt eller starkt och så?!

Antagligen bara blöjexem eftersom huden runt rumpan är så skör på så små bebisar.

I allafall så har jag smörjt honom väldigt omsorgsfullt nu och hoppas att det snabbt blir bättre ❤️

Kvällen flöt på precis som vanligt och vi kollade på "Voice of Finland" och åt lite godis och chips med de äldre barnen.

Själv gick jag och lade mig vid 11 och somnade direkt.

Vid halv 2 på natten vaknar sen Avicii och börjar gapskrika.

Jag försöker först trösta honom i sängen men det ledde ingen vart så jag tog upp honom och tillsammans gick vi till vardagsrummet.

Trots att han är vaken så vill jag inte få någon kontakt med honom och han verkar lite smått hysterisk mellan varven.

Efter ett tag tar jag med mig Avicii till vår säng där han sedan lugnar sig lite men får ingen ro what so ever.

Han vrider och vänder och svänger och sparkar och fäktas och jag tror jag ska bli galen!

Vid 4- tiden på morgonen börjar han gråta igen och jag för in honom till sin egen säng igen där han TILL SISST somnar.

Åter igen var jag jätterolig vid en tidpunkt då jag inte ville få honom att lugna sig överhuvudtaget.

Igen de där tvångstankarna " tänk om han ätit något giftigt när vi varit ute i skogen?" " Tänk om han har en tumör som trycker på hjärnan?" 

Jag är verkligen en expert på att hetsa upp mig själv jag vet.

Idag är ju allt precis som vanligt igen förutom att Avicii ju också är väldigt trött.

Tror han lider utav någon form av nattskräck, nattskräck som ju som tur är går över av sig själv, och är rätt så vanligt bland små barn.

Allt blir bara tusen gånger värre på kvällar och nätter och man känner sig så hjälplös.

Försöker mitt bästa med att försöka hålla mig optimistisk, tur var vell att Alfa sov rätt så bra förra natten. 

Samtidigt som pessimisten viskar i andra örat "just typiskt när den ena gör en gångs skull sover bra, så ska den andra för oliv!".

Jag måste verkligen anstränga mig nu för att inte bara se hålet på donuten om vi säger så.

Alltid är det ju något med såhär många barn och alltid är det någon som går igenom någon form av fas. Jag blir bara så sjukt orolig och klandrar lätt mig själv för att istället för att försöka hålla 110 procents koll istället borde hålla 140 procent.

Omöjligt jag vet, men med åldern så har jag börjat nojja sjukt mycket.

Man tänker mycket mer på allt som "skulle kunna" hända.

Och som sagt, kvällar och nätter så känns allt mycket värre när man sitter där i mörkret och försöker sitt bästa.

Tror vi alla mamas lätt kan känna igen oss lite här, och vi alla kan understryka att man känner sig otillräcklig ibland trots att vi står på huvudet.💕

Idag njuter vi ändå utav det fina höstvädret och ikväll blir det tortillas med barnen.

Mannen har friidrotts tävlingar och bastukväll med barndkåren, så blir bara jag och kidsen.

Hoppas på en lugnare kväll än igår hehhe.

Kram på er!

Edit: lösningen på varför Alfas rumpa är röd som eld kom fram under denna kväll och svaret har jag lagt upp på min insta story!