Susanna

hormoner, återhämtning & ägglossning
Redan efter att jag fick Avicii kände jag av grymma symptom varje gång jag hade ägglossning. Detta är något som blivit värre varje gång och nu, snart 5 månader efter förlossningen med Alfa har jag åter börjat få ordentliga känningar när det kommer till den tiden på cykeln.

Börjar med en ordentlig nedstämdhet. Ser nästan ingen idé med att stiga upp på morgonen, har svårt med att känna tacksamhet över någonting alls (detta som är en viktig grej för mig) och blir jättelätt gråtfärdig.
Det här är så fruktansvärt jobbigt för i stunden, så fattar jag ju inte riktigt vad det är som håller på å händer. Jag är bara ledsen, trött och olycklig.
Efter ett par dagar såhär så övergår jag istället till att lätt tappar humöret, brusar upp mig för ingenting alls och orsakar lätt bråk med dem runt omkring mig. Jag kan bli elak helt utan orsak och det är svårt att tycka om mig.
Samtidig som jag är i denna fas går min kropp i någon sorts över-varvs fas. En innre adhd som hör det svårt att somna om kvällarna och jag hinner aldrig återhämta mig ordentligt tack vare att det kryper i kroppen 24/7 och maskinerna går på 110% dag som natt.
Detta blandat med att jag lätt tappar humöret resulterar ofta i att jag får för mig att jag vill tapetsera om vardagsrumet, byta färg på typ alla möbler och riva ut en vägg, allt ihop på en och samma gång och när mannen försiktigt påpekar att detta nog inte går för sig så är det ju självklart hans fel alltihopa enligt mig.
Jag beskyller honom lätt för att stå i vägen för alla mina drömmar och smäller sedan igen dörren efter mig, bara för att i nästa sekund bröla över hur asigt jag beter mig och be om att få bli tröstad istället.
En sån plåga jag är!

Och om ni trodde det var slut där så har ni fel. Detta var enbart den psykiska delen. Fysiskt så kan vi tillägga den otroligt smärtsamma magvärken.....eller snarare livmoder värken. Brösten sväller upp och gör så jäkla ont att jag skriker bara någon kommer emot lite av misstag. Att krama ungarna är pain och att amma är nästan omöjligt.
Jag skulle även kunna äta upp hela världen, dig också plus att jag får ännu mera ont i magen av all gas jag försöker bespara min familj genom att gå och hålla mig hela tiden. 😂😂
Jag sväller upp som en ballong ser ut som om jag vore gravid i vecka 20+.

Såhär var det INTE när jag var yngre. Dessa högst otrevlig symptom har ökat något enormt efter de två senaste graviditeterna och det kan faktiskt kännas otroligt jobbigt.
Känner att det endå är viktigt att prata om dessa saker högt. Jag trodde allvarligt att jag höll på att bli sjuk eller knäpp varje gång jag började må på det här viset. Hormoner är då något som kan spöka hos oss kvinnor något fruktansvärt och det jobbigaste en är att det just påverkar oss både fysiskt och psykiskt.
Det viktigaste är dock att försöka vara barmhärtig gentemot sig själv. Försöka förstå vad som händer och reagera på kroppens signaler. 
Mitt tips är att börja föra lite dagbok. Börja skriva upp dina symptom och hur du mår psykiskt när du märker att du börjar vara ur balans. Med tiden börjar du känna din kropp och kan registrera vilken tid på månaden det är och att du förmodligen har ägglossning och slipper därmed kämpa med samvetet eller tro att du håller på att bli knäpp.
Viktigt är också att vila och försöka sova tillräckligt. Något som är otroligt svårt för mig tack vare att jag ammar samt går på högvarv. Jag försöker ändå vila på dagen tillsammans med Avicii och Alfa.
Jag försöker även undvika allt för mycket snabba kolhydrater och socker som ökar humörsvängningarna ännu mer hur mycket jag än skulle vara sugen på sött.

Huruvida dessa symptom kommer avta eller förbli samma vet jag ju inte med säkerhet ännu. Å andra sidan är det ju skönt å veta när man har ägglossning, speciellt med tanke på att jag ej vill använda några hormonella preventivmedel.
Så att säga "säkra perioder" finns ju ej men åtminstone jag har alltid haft en cykel klar som klockan.

Som bäst börjar de värsta symptomena vara över för denna gång. Igår höll jag på att dö så öm jag var både i magen och brösten. Med min tur tränade vi ju självklart tackling i hela två timmar i Amerikansk fotboll igår också = pain!
Vi har tillsammans med laget börja införa träningar i mindre grupper allt efter att Finland sakta återgår till det normala igen.
Även skolorna öppnar ju imorgon, men jag har endå valt att låta mina barn stanna hemma de två sista veckorna av den här terminen. Jag ser ingen anledning till att dom skall gå i skola där det införts en massa regler angående raster och matpausen och reglerat hur man får leka med kompisar och så vidare. Det leder bara till att barnen omedvetet bryter mot en massa regler de inte ens förstår sig på och det tycker jag är onödigt. Istället fortsätter vi med hemma undervisning de två sista veckorna före sommarlovet börjar.


Ska dina barn tillbaka till skolan?

Nu upphörde äntligen regnet och solen skiner. Jag tror bestämt det blir att gå ut hela familjen samt försöka klämma in ett benpass här i något skede.
Hur går det med din hemma träning?

Kram//Sanna