Susanna

Min bebis sjuk för första gången.
Uppdatering från sjukstugan här. I Fredags lekte vi sociala klubben,  jag, Aurora och lillis och besökte familjecafèt i Österby.
Väl där ville Aurora bara sitta i famnen och var allmänt slö, så jag gissade ju redan vad som komma skall och när vi kom hem och jag mätte feber mätte hon mycket riktigt 38,3.
Som tur är verkar det vara en snabbt övergående bobba denhär gången, alla barnen har haft feber i totalt ett dygn, sedan har de varit sig själva igen, pigga och glada.💗
 
Idag blev dock min lilla bebis sjuk. Natten har den redan varit bråkig och på morgonatten kände jag att han började bli varm där i spjälsängen brevid mig.
Vi vaknade tidigt och fick ge medicin.
Resterande dagen har gått i gnällandets, gråtandets och sovandets tecken.
Det här är ju första gången min lilla kille är sjuk, någonsinn!
Som med alla barnen så är ju alla olika, så även när dom blir sjuka.
Vår lillis har mest velat vara i famnen och gosat samt kolla på babblarna in repeat.
Han hatar även att ta tempen i örat och gallskriker så att tårarna rinner varje gång jag ens försöker komma nära med febertermometern😭
Detta gör ju såklart även mig jätteledsen...att se dessa krokodiltårar strömma ner från de små bebiskinderna och jag börjar lätt hönsa kring allt och inget.
Mitt lilla hjärta💖 han har trots allt druckit väldigt bra, och där emellan när han har fått medicin så har vi korta någålunda bra stunder.
Jag gissade ju att även lillis skulle bli sjuk, alla har de haft feber förutom Leevi än sålänge och vi har hållit på i över en vecka nu ( basic med såhär många barn ) men känner mig trots allt tacksam. Han är ju endå riktigt nu snart 1 år och dethär är första gången han är sjuk.
Är även tacksam att han fick feber idag och inte i morgon när mannen kommer att vara bortrest.
Kanske är det jag som däckar då?!🙈
 
Trots att jag gör allt för att hålla mina positiva vibes flytande oavsett en vecka med mycket lite sömn pga sjuka barn så finns det ju alltid en person som lätt sänker det skeppet.........åtminnstone närt inpå!
När telefonen ringer och ringer och ringer och när jag till sisst svarar fräser det bara i luren "Jasså det duger att svara nu?
Var nära att få ett nervöst sammanbrott, men istället tog jag ett djupt andetag och sade som saken var, att barnen är sjuka och att jag då prioriterar andra saker än att svara i telefon (och särskillt då jag vet att personen som ringer har X,XX promille i blodet och enbart snackar en jädra massa skit)
 
Enda jag känner är bara; "Tack........tack för absolut ingenting!
 
Tur så har jag lättare att komma över sådana här situationer nu än vad jag hade förr. Det liksom bara sköljer över mig snabbt för att sedan rinna ut lika snabbt i kloakerna där det hör hemma numer.
När jag kommit fram till att vissa saker helt enkelt bara aldrig kommer att förändras, samt sluta upp med att försöka förstå, så blev allt genast mycket enklare!
 
Focus on the good och nu hoppas jag för allt i världen att min lilla älskade kille ska bli frisk och kry lika fort som sina syskon!💕
 
 
Och så har vi ju en annan bra orsak till varför lillis måste bli frisk snarast möjligt, vi har nämligen en ny vagn på kommande med posten också!😍
 
Kram på er//Sanna