Susanna

Om familjekurser, smartphones och dagens verkliga problem (enligt mig)
Har sovit uruselt inatt! Nästan direkt jag postade senaste inlägg tyckte jag mig känna bebisen vars hickade befann sig ovanför naveln, sen var det kört, har luggit och oroat mig hela natten över om han har svängt sig IGEN.
Åter dethär med att stressa över saker man endå inte kan påverka?!
Så jäkla onödigt.
 
Steg istället upp här vid 05 och som alltid när jag befinner mig ensam vaken i hemmet så börjar jag tänka på hur stor lägenheten endå kan kännas?!
När alla ligger varma i sina sängar, allt är lugnt och tyst, uppstädat, lugnt och luften är kall....... då tänker jag alltid på vad tusan folk menar att vi skulle ha det trångt för?
Var är det trångt nånstanns?
 
Det är nämligen så komiskt, att före andra, utomstående har kommit och konstaterat det för mig, så har jag aldrig riktigt tänkt på att vi skulle vara trångbodda precis.
Visst, vi skulle behöva ett garage och en större gård vore uppskattat att få springa omkring och leka fritt på........men flera rum?
Är inte så säker på det.
 
Läste en status imorse.........en mamma som skulle flytta in sin 6-månaders baby till eget rum och frågade nu runt på ett forum hur andra har gjort?
Hur gör man det smidigast?
Massor med kommentarer hade hon fått av andra mammor, med tips och råd över hur man lättast flyttar över (väldigt) små barn från föräldrarnas sovrum, till sina egna.
 
I mitt flöde dyker även de så välbekanta headlinesen upp, om hur barn och unga idag mår allt mer dåligt, vad som kan tänkas vara anledningen till detta?.
Familjer äter inte längre tillsammans, barn avlägsnar sig på sina rum med sina telefoner och "umgås" via sociala medier istället.
Båda föräldrarna jobbar fulltid, övertid, veckoslut (kanske just för att ha råd med allas rum och tekniska uppladdningar?)
Man pratar sällan, ser vad ungen gjort via ig-stories istället.
Multitasking, tidsbesparande. Lätt.
 
Mina ungar praktiskt taget hatar att befinna sig inne på rummet😄
Ofta är det ett mer som en bestraffning, om man har hoppat för mycket i soffan, inte kan sluta prutta vid matbordet eller om man behöver en time out helt enkelt.
Annars är vi alla i köket, kring matbordet, eller så bafinner vi oss i vardagsrummet, hela bunten.
 
Ibland kan jag bli irriterad, som när det är dockor, lego och böcker precis överallt!
Då händer det sig att jag frågar varför barnen inte kan hålla sig på sina rum å leka istället? Att det faktiskt är det dom finns till för, rummen!
Varje gång får jag samma svar, en oförstående blick och orden;
"-Men jag vill ju inte leka där själv heller?!"
 
Näe, precis..... för varför skulle ett barn vilja det?
Varför ska vi med all makt strida mot vår natur, avvänja barnen med närhet till föräldrarna redan vid 6-månaders ålder med eget rum, ge dem nyaste smartphones före de ens börjat förskolan, shasa in dem på sina egna rum för att rita och leka............umgås med sina smartphones?.
Vi är ju ett flockdjur vi också (precis som hunden vi promt ska klä på gummistövlar och försöka noralisera det med)
 
Under hösten har jag fått 2 stycken inbjudningar på wilma angående olika "familjekurser".
Om man har problem med föräldraskapet, tappat kontakten med sina barn, eller inte vet hur man ska återuppta samhörigheten inom familjen igen.
Sådana här kurser lär sälja som smör i solen nuförtiden och kostar alltid kring 60e/ familj.
 
Samtidigt som jag ska känna dåligt samvete tack vare pressen som kommer utifrån angående att jag INTE vill att mina barn har egna telefoner eller använder sig för mycket av ipads i skolan, hamnar förklara mig för varje gång folk fått reda på att jag väntar barn angående hur vi ska rymmas?!
(Problemet med hur andra uppfattar att vi ska rymmas uppkom redan när jag väntade barn nr 4)
 
Är det bara jag som tycker svaret på problemet är ganska solklar och inte kräver en 60 euros kurs för att bli medveten om?
 
Åter till om hur vi kommer få plats eller inte, visst, vi behöver lite mer utrymme, som i garage och ett hjälpkök.
Tvärtom, mina barn behöver dock inte mera kvadrater att kunna gömma sig på.
Tills dess skapar jag mer rum där det behövs.
Det gäller att skapa rätt sorts tänkande.
 
Nu behöver bebisen plats för sina kläder till exempel.
Det första man kanske tänker, är att vi nu måste handla en till byrå för att få plats med kläderna?.
En till byrå betyder dock ännu mindre golvyta och mera trängsel inne i vårt sovrum.
Istället löser jag det lilla problemet med en rejäl garderobs-sortering av mina och mannens kläder (som jag saknat dig Kon Marie!)
När vi sorterat bort sådant vi inte använder eller gör oss glada, får både mina och mannens kläder plötsligt plats på en och samma sida av garderoben.
Resultatet av detta, är att både Aviciis och bebisen kläder, plus en hel del annat ryms in på den andra sidan av garderoben( som har två sidor med hyllor och glid-dörrar av spegelglas) och jag kan till och med sälja bort "hemnes-byrån" där Aviciis kläder tidigare var placerade och rent av tjäna en liten slant!
 
Det blir liksom vad man gör det till!
Istället för att bara se till problemen och på vad man måste köpa till, bygga ut eller byta till större, kunde ju alla se över vad man redan har istället.
Sortera, lappa, sälja eller ge till secoundhand. Kommer det in något nytt ska något gammalt bort först. Tänka långsiktigt och tidlöst vad gäller nya investeringar samt prioritera.
 
För vem är det vi egentligen försöker imponera på?
Ska verkligen "resan till kanarieöarna" vinna över en lugn familjepromenad i skogen?
Ska jag verkligen behöva köpa detdär huset med över 8 rum och kök som jag aldrig skulle ha tid att städa bara för att barnens kompisars föräldrar tycker att vi bor för trångt?
 
Näe, vet ni.
Hellre lite skit i knutarna än ett rent hellvete, och det är inte storleken på huset som avgör hur lyckligt hemmet är.
 
Spar era 60 euro är mitt tips till er!
Istället för att sitta i ring med vilt främmande människor och undra över hur ni återupptar kontakten med era barn, se till att ni alla befinner er kring matbordet för en runda med spelkorten några kvällar i veckan istället.
Och är det veckoslutsjobbet eller övertiden som är problemet?
Sälj då huset och flytta till mindre, sälj ena bilen, båten, husbilen, eller ge upp en av dedär utlandsresorna för skogspromenaden istället (hunden behöver inte nödvändigtvis gummistövlar den heller!)
Just saying!
 
 
Tack och förlåt!🙏
//sanna