Susanna

Säsong öppning och barnfri helg!
Förra veckan gick verkligen i en enda dimma av förberedningar. Tankning och psykisk förberdning inför våran öppnings match mot Helsinki wolverines blue.
Det är sannerligen en utmaning att både vara totalt närvarande hemma samtidigt som huvudet hela tiden går igenom våra olika uppställningar, spelkallelser och dina egna ansvar på planen. Barnen kräver min fulla uppmärksamhet och jag får dåligt samvete över att vara aningen bortkopplad i tankarna under tävlingsperioderna.
 
I fredags åkte mannen och alla barnen upp till österbotten för att fira min svärmor på hennes 50 års dag. Jag vinkade av dem och packade samtidigt ner mina egna grejer för bara timmen senare var det dags för mig att bege mig mot Helsingfors.
Trots saknaden och knuten i magen över att vara utan mina barn (speciellt mini-killarna) var jag tvungen att skjuta det åt sidan för att fullt fokusera på uppkommande match.
 
Jag var på plats på Velodromi ute stadion i Helsingfors i god tid för att få vristen tejpad och samla tankarna tillsammans med mina lagkamrater.
Nervös var jag inte ett dugg, mera exited över att äntligen få spela och istället försökte jag få mitt lugn spridda till de som var mer nervösa.
 
När kick off äntligen gick av stapeln spelade vi som en dröm! Alla hade koll på sitt eget ansvarsområde och hjälpte varandra där det behövdes. Vi var ett riktigt team!
Försvaret där jag själv spelar var många gånger under hård press och särskillt när några onödiga straffar kom och anfallet fick nya 4 försök några gånger på rad testades våran kondition riktigt ordentligt.
 
Men det höll!
 
Försvaret behöll nollan och vi vann 30-0!
 
game face!
 
 
 
precis vunnit 30-0!
 
 
 
 
Efter matchen åkte jag och min vän och spelkamrat Emmi hem till mig. Vi hade kommit överens om att hon kommer och spenderar fredad/lördag i Ekenäs och jag hade handlat mat och massa annat gott för att återhämta oss på Lördagen.
Hela Lördag låg vi i soffan, åt och kollade på amerikansk fotboll. Helt utan måsten, vilket i mitt fall är väldigt ovanligt och rätt så skönt!
Klockan var närmare 21 då vi äntligen gick ut på en promenad ner till stranden och jag simmade några varv för att öppna upp en värkande kropp.
 
Denna natten sov jag dock ensam och jag sov även dåligt. När jag väl blev ensam började jag såklart sakna familjen jättemycket och plötsligt så märkte jag hur kvällarna har börjat bli mycket mörka igen. Det började även störtregna och hunden blev aningen orolig så vakade mellan 01-02.30 under tiden det regnade som värst.
Imorse hade jag ingen brådska med att stiga upp. Tänkte att jag ligger och drar mig så länge jag kan och tar igen nattens förlorade timmar (var rädd för att nedstämdheten skulle rinna över mig att stiga upp till ett tomt hus) men när mannen ringde klockan 12.00 och berättade att de nyss hade startat hemåt fick jag fart att stiga upp!
Måste ju städa och tvätta och dona före alla mina älsklingar kommer hem igen!💗
 
Antar att detta också skulle behöva aningen träning. Att ibland få ha "egna" veckoslut eller dagar. Vet ju att jag behöver det, det tar bara sin tid före jag på riktigt kan njuta av den tiden och inte bara sakna eller känna dåligt samvete.
 
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och börja sköta hushålls sysslor. Idag blir det livat i huset igen, särskillt då två kusinbarn även kommer ner till ekenäs.💖
 
Kram på er allihopa!
 
//Sanna
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress