Ny vecka, nya möjligheter att bli en bättre version av sig själv.
Förra veckan och hela covid-19 hysterin gick ju inte särskillt bra, rättare sagt rent åt hellvete och när jag skrev att vi måste tänka på varandra menade jag verkligen inte att man ska hamstra slut på varken ersättning eller mediciner.
Usch och fy!
När jag öppnar upp mina sociala kanaler på nätet ser jag många som är upprörda över de som hamstrar och bunkrar upp. Vi är arga över tomma butikshyllor och skrattar och runderar kring de som köper upp allt toalettpapper.
Om vi alla tycker, tänker och känner likadant, vilka är det då som egentligen hamstrar?
Jag såg en mamma på facebook igår bosatt i Sverige som vädjade om panadol till sin dotter som hade feber.
All medicin i staden hon bodde i hade handlats upp, och hon hade inget att ge sin lilla 4-åring som låg hemma med 40-graders feber.
Seriöst?
Har vi nått den nivån att vi utsätter andra för att behöva be om mediciner på sociala medier?!
Kanske vi övergått från att vara mänskliga humana, till kalla empatilösa monster endå?
I sådana fall kan lika gärna den fruktade korona svepa med oss allihopa!
Jag vill inte leva i ett samhälle, i en värld där en glufsar åt sig alltihopa, medans grannens barn ropar av hunger och en annan granne har hög feber men ingen medicin.
En värld där vi bönar och ber på sociala medier över en panadol medans någon annan sitter och ruvar på femton askar i toalettskåpet.....
NI HÖR VELL SJÄLVA HUR DET LÅTER?
Skulle kunna skriva en hel bok kring detta känns det som, ännu hellre skulle jag vilja komma hem till dig skyldig till sånthär och banka skallen i väggen på dig.
Sanningen är bara att det inte skulle göra någon nytta i varje fall.
Var och en måste se sig själv i spegeln och verkligen motivera sina handlingar.
Lionel, min lilla fågelunge,l blev sjuk i fredags. Förkyld och feber. Som tur var klarade vi oss utan medicin (och har en flaska flytande panadol i skåpet) men tanken var ihållande och strypte mig innombords, tänk om läget blev allvarligt och jag inte kunde ge mitt barn medicin?!.
Detta är Finland och vi lever långt in på 2000-talet.
Kom igen medmänniskor.
Men trots att vi lever i Finland kan jag inte helt säga att jag är nöjd, eller känner mig fullt trygg med ministeriets framfart gällande viruset.
I gämförelse med andra länder ligger vi långt bakom när det kommer till att få some shit done!
Ta bara som exempel att alla hobbys är lagda på is pga smittorisk men skolor och daghem får fortsätta som normalt.
Säg mig poängen med det?
Nästan hela världen har stängt sina gränser, ingen kommer varken ut eller in från landet.
Här går finlandsfärjorna tills vidare normalt mellan Sverige och Finland och gränserna står öppna. Man ombeds att inte resa men inget förbud har angetts, så i och med det har vi ju dessa basic " ja, jag ska nog åka på min resa och ta ut allt av den också"- medborgare.
Motivering till detta tack Finland?
Hur som haver. Valet för oss att låta barnen bli hemma från skola och dagis från och med idag var rätt så enkelt. Två av barnen är förkylda och fick även höra att många i klassen åkt på magsjukan.
Vi lider ingen nöd ( även fasst jag inte har garderoben fullproppad med toalettpapper, makaroner, eller köpt upp den sissta ersättningen samt mediciner)
Vi planerar mat för några dagar framåt så som vi alltid har gjort, spenderat mer tid på att vara ute och leka tillsammans ( förutom de som är förkylda) och kör filmkväll nästan varje kväll💗
Jag vet heller inte när jag tänker låta barnen återgå till skola och dagis. Känns inte speciellt relevant att ens tänka på det nu då vi alla går runt och bara väntar på någon sorts klarhet kring NÅGOT som kommerhända i vårt land framöver.
Samtidigt får jag pröva på att ha lite "hemskola" för barnen. Något som jag gått runt och smygdrömt om sålänge barnen gått i lågstadiet😍
Sådana här lägen drar verkligen fram alla möjliga sorters sidor hos oss. Även jag har kommit med väldigt starka åsikter här på bloggen.
Deep down så kommer jag endå alltid stå för att hälsan kommer först.
Hälsan och barnen.
Alla barn.
AllaS barn.
Låt detta bli en bättre vecka.
//Sanna.
MENY
3