Susanna

Lilla A har ju fått snuva. Vilket resulterar i att han sväljer väldigt mycket luft då han äter som gör att det blir väldigt mycket knip i magen. Han kräktes även för första gången igår vid hela tre tillfällen vilket han aldrig gjort tidigare, han är ingen "blurp bebis".

Före jag skulle gå och lägga mig i förregår....Måndags kväll googlade jag lite om snoriga 1-månaders bebisar. Det borde jag inte ha gjort.

Hade helt glömt bort det där med rs-virus, och det sissta jag läste före jag skulle försöka sova var om en liten bebis som dog 2 månader gammal pga rs-virus.

Det blev en sömlös natt.

Jag hoppas det lättar idag för vår lilla A, gårdagen var mest bara skrikig. Hafft fullt upp med att se till att Leevi tvättar och desinfierar händerna stup i kvarten före han tar i saker, speciellt i köket och bärde runt på lillen nonstop.

 

 

På eftermiddagen kom Lilja hem från skolan och vi skulle öva lite tillsammans inför hennes matematikprov som äger rum idag. Det slutade dock i tårar för att hon har så svårt i just matematiken och jag är heller ingen expert på att hjälpa. Fick ju just och just godkänt i matten själv i skolan.

Jag känner att jag lätt kan bli så himla stressad över barnens skolgång och när dom känner att dom inte förstår någonting.

Vem är det som har kommit på att du ska förstå och klara av X-antal saker just precis i 9-års åldern? och tänka precis på samma sätt som alla andra? Finns miljoner sätt att lära sig på, men bara ett sätt som vi använder och klassas som "rätt"och som förväntas att alla skall gå efter. Knäppt med tanke på att det finns biljoner människor och vi alla är olika.

Känner även grym prestationsångest som flerbarnsmamma att barnen måste klara sig i skolan.......

Om man har ett barn, och det går lite dåligt i skolan är detta endå helt okej, men genast om man har fler....mer än 3 barn och fler än EN av dom kämpar med något ämne i skolan, så då har du ögonen i nacken och det tas för givet att du som förälder har för fullt upp för att hinna med och hjälpa dina barn och skolan ordentligt.

Jag har fått det påståendet tidigare, "om jag har för lite tid för barnen"?

Jag har alltid tid för mina barn!

Känner att jag och mina barn alltid måste prestera lite bättre bara för att vi är så många i vår familj, att vi alltid granskas lite nogrannare än alla andra. Om något eller någon misslyckas är det som att det redan förväntades utav oss, till skillnad från allt bra vi gör eller åstadkommer, så talas det inte alls om det, eller så vänds det också till något negativt tillsisst.

Fördomar och vad de kan ställa till med alltså?!

 

 

Igår kom jag varken iväg till gymmet eller ens ut på en powerwalk tack vare att det ej dög med någon annas famn än min för lille A, detta gör nog att tankarna snurrar extra mycket. Idag tänkte jag försöka få till bådadera!

Vi håller tummarna för Lilja och matteprovet idag, och pekar fingret mot alla fördomar kring stora familjer!

we are perfect with all our imperfections!💖

Puss//Sanna