Susanna

Gårdagen kunde ha slutat illa, riktigt illa. Men som tur var är vi alla oskadda och mår bra!

Vi var nämligen med om en mindre bilolycka igår. Barnen hade vänner över och sammanlagt var vi 7 st barn hemma hos oss, Lilja och Lionel fick träffa sina klasskamrater och alla hade jättemysigt efter att inte sett varandra på hela sommarlovet. Även min vän Wilhelmina och hennes gudbarn kom över och vi beslöt oss för att åka och bada nere vid stranden här i harparskog.

När ungarna väl hade badat ett tag blev alla sugna på glass och valet stog mellan det lilla kafèet vi har här ute eller åka in till stan, men eftersom en utav barnen har specialdiet och inte kan äta vanlig glass fick vi lov att ta en tur in till stan och vanliga mataffären för att alla skulle få varsin glass.  Dock kom vi aldrig längre än till korsningen som leder in mot Ekenäs.

Jag körde först med våran bil och med mig hade jag Lilja, Lionel deras två kompisar och lilla Aurora, bakom kommer Mimso (wilhelmina) med sin bil och i den sitter Leevi och Mimsos gudbarn.

Vi ska svänga höger men från vänster kommer en stor långtardare så jag hamnar stanna helt och vänta att den kör förbi, detta missar Mimso helt då hon också kollar åt vänster och när hon vänder blicken framåt igen är det försent.

Hon kör rätt in i bakdelen på våran bil.

I våran bil händer inte så mycket, alla hade bälte och vi blev enbart rejält skrämda av smällen av att bli påkörda. I Mimsos bil släpps airbagsen framme där Mimso och Leevi satt. Leevi fick airbaggen rätt på sig och kasstades sedan in i sidokarmen på bildörren men som tur var var hastigheten så pass liten att han inte fick några men eller värre skador. Mimso stackarn bet sig i tungan när airbaggen slog till ansiktet och ett större blåmärke på ena armen.

Vi åkte alla in till sjukhuset för att visa upp oss trots allt och jag är ju trots allt även gravid och hade bälte på mig så bara för att vara på den säkra sidan även fasst alla mådde bra och ville fortsätta leka åkte vi alla in endå.

Barnen gick snabbt att undersöka, de var så pass energiska och glada och spexade med läkaren så det var ingen frågan om saken att inte dom mådde bra!💗

Tillsisst ville läkaren undersöka mig och min mage. Jag fick lägga mig på britsen och han började klämma på bebismagen, jag som är så fröbaskat känslig fick sammandragningar direkt vilket i sin tur ledde till att läkaren tryckte ännu hårdare! Tårarna började okontrollerat rinna ner för mina kinder och jag tog tag i hans hand flera gånger och sa att jag inte pallar mer nu! Det gjorde för ont och han tryckte så hårt! Han gjorde även ett ultraljud och allt konstaterades vara bra med liten i magen. Dock efteråt kunde jag knappt komma upp igen från britsen och hade sån förbannad värk efter läkarens hårda nypor att jag var rädd att min bebis blivit skadad.

Detta var jätteobehagligt och jag har knappt sovit något inatt, bara följt med hur älskade livet rör sig inne i magen och tack och lov sprattlar lillen på som vanligt.

Jag är fortfarande öm runt magen idag och vill bara ta det lungt. När jag tänker på upplevelsen blir jag alldeles lipfärdig så obehagligt det var........inte bara den smärtsamma kontrollen utan hela händelsen!

Tänker på hur lite det kan hänga upp sig på så kan genast situationen se helt annorlunda ut, tänk om vi hade hafft högre hastighet? Hamnat ute på körfilen?

Wilhelminas bil hade fasstnat så till den grad i våran att bilarna gick inte genast att få loss utan det hände först senare då bärgningsbilen kom och hämtade bort hennes.Tyvärr gick Mimsos bil inte att rädda så den fick föras till bilhimlen.

Det var absolut ingens fel det som hände utan en ren olyckshändelse och vi får bara vara glada över att det gick så bra som det gick endå!

Jag får bara förarga mig över att jag mådde bra ända tills efter min läkargranskning och lider nu efteråt istället med oro och öm mage😞

Kom ihåg att alltid vara superuppmärksamma i trafiken! Minsta lilla misstag eller okoncentration så kan olyckan vara framme! Idag får jag känna stor tacksamhet över att alla trots allt ändå mår bra!💗