Susanna

Först och främst så har jag ju tid bokad till gyn polikliniken i Lojo nu uppkommande Fredag.

Orsaken var ju/ är ju att jag blött väldigt oregelbundet efter att jag fick Alfa.

Min åsikt är vell att kroppen är väldigt i obalans efter att ha fått två barn så tätt inpå varandra, amning och allt vad det innebär angående hormoner och dyligt.

Detta ville endå kollas upp och nu märkte jag att blanketterna jag måste fylla i före besöket på Fredag endast har med operation att göra?

Jag måste bland annat fylla i om jag klarar mig själv hemma efter en op, om jag har någon följeslagare med till sjukhuset eller om jag reagerar på någon speciell smärtmedicin.

Jag blev lite chockad, för jag ska ju bara in på koll liksom?

Tänkte jag måste ringa upp sjukhuset imorgon för säkerhets skull och klara upp varför jag egentligen skall dit.

Man blir ju smått orolig liksom?! 🥺

Sedan börjar säsongens första match närma sig med stormsteg också!

Förra helgen hade herrlaget sin första match och vann på hemmaplan med stor marginal. Jag var självklart på plats för att få lite inblick i hur det egentligen går till under en match och vilken intensitet det egentligen kräver.

Det var grymt kan jag säga! 😅

Tack och lov är min höft mycket bättre.

Återigen tror jag att mitt mindset har mycket med saken å göra, men även att jag fått höften rejält masserad av mannen ett par gånger.

Å ingen massage man kan gå och beställa hos en massör!

Näe, här gick vi in på djupet, dvs av med byxorna och han masserade i alla världens vinklar i typ en timme åt gången hahhaaa 😄

Men det har verkligen hjälpt!

Nu gäller det bara att tanka kolhydrater och försöka sova gott om natten vilket ju kan vara en annan femma hehhe.

Alfa vaknade typ en miljon gånger inatt och vill fortfarande inte alls smaka på någon form av fast föda.

Endast lite gröt på morgon och välling på kvällen.

Testade idag att köpa nya nappar som jag tänkte pröva ikväll/ natt också.

Får hålla tummarna att han vill tutta på dom lite också och inte endast på mig.

Men trots alla moment känner jag mig endå så priviligerad.

Tänk att jag har så många fina barn, får chansen att idrotta, har möjlighet att äta och dricka gott och spendera all min tid tillsammans med min familj♥️

Oavsett vad någon kan tycka eller tänka så känner jag bara att min väg är rätt väg. I allafall för mig.

Skulle aldrig göra annorlunda eller välja en annan väg ifall att någon gav mig möjligheten, och jag litar på att jag på ålderns höst kommer vara otroligt nöjd och stolt över det liv jag valt! 🙏

Peace & Love //Sanna