Hade nästan tänkt skriva det i inlägget där din dotter tvättade händerna tidigare, men illamående/spy är min värsta rädsla. Jag går inte in på offentliga ställen under hela tiden som kräksjukan pågår, just för jag vet att folk inte följer direktiven och struntar i om de smittar ned andra. Och själv skulle jag hellre dö än att spy, helt ärligt. Dels p.g.a. det och dels för att hela livet har handlat om människors mobbning, elakhet, svek och kränkningar som tidigare nämnt och jag återkommande mår väldigt dåligt av det, så har jag numera förtidspension. Men efter allt jag varit med om och upplevt, både hela skoltiden och i mitt vuxna liv, blir jag ändå förvånad själv ibland att jag inte mår betydligt värre.
De flesta jag mött, tycker att man har tvättat händerna när man bara gnider de lite hastigt mot varann i vatten i några sekunder. Aldrig tvål. Har t.o.m. sett kockar på TV göra så och tydligen tyckt det räcker. Brukar alltid undra om de gör lika efter att ha varit på toan också...Inget har förstått ens rädsla, de har istället bara hånat en för det. Slickat på dörrhandtag och allt bara för att provocera...Folk har även en otrolig förmåga att alltid prata om just magsjukor, när de spytt osv, har jag insett. Har hört det flera gånger. Inget jag ens skulle prata med folk om själv, då det ju finns så betydligt trevligare saker att prata om än att måla upp äckliga bilder för andra...Bra skrivet och råd i alla fall!
Begränsar livet helt den tiden, men jag är fullt beredd att ta det. Handhygien funkar ju till stor del men spyr någon i en tunnelbanevagn t.ex. så är det ju kört, du får man det. Läst om massor med samma rädsla. Och precis, det är namnet.
Tack Sanna! Men det är just ensamheten som är värst. Skulle behöva vänner man kunde träffa...Folk som brydde sig, ömsesidigt fanns där för en, som man kunde göra roliga grejer med...Och det går inte att hitta i vuxen ålder, har jag insett. Folk har redan de vänner de behöver och vill ha i sitt liv och vill inte ha någon mer. Jag är helt ensam.
2