Susanna

Hejsan på er!

Tja, vad ska man säga........2019 kom verkligen med sina utmaningar, på direkten.

Jag vaknade den 1 Januari detta år som vilken morgon som hellst. Klev upp ur sängen och började göra i ordning frukost i köket. Anade ingenting, inte ens när jag skulle skala äggen och kasstade själva ägget i sopan och placerade skalen på tallriken.......... en typisk grej för att vara jag tänkte jag bara😄.

Innan jag skulle lägga lillen för sin lur i vagnen damsög jag och upptäckte att jag hade en aningen värk i ryggen samt att min nacke verkade stel, jag tog tempen men hade ingen stegring what so ever.

Med lillis i vagnen hade jag min chans att åka och träna inför dagen men stog lite i valet och kvalet för om jag skulle åka iväg eller ej.

Efter att jag hade mätt tempen 3 gånger och inga tecken på förhöjd kroppstemperatur och inga som hellst förkylningstecken heller bestämde jag mig för att åka till gymmet iallafall trots en liten magkänsla (Som jag lovar och svär att ALDRIG mer missunna!!) Försökte intala mig att det kanske var vinglaset jag avnjöt på Nyårsafton som spökade i systemet, eller kanske att jag vakat mycket med lillis igen de senaste dygnen.

Vanligtvis brukar jag ju känna mig mycket bättre efter att jag tränat plus att eventuella lås i nacke och rygg brukar öppna sig efter att jag utfört ett träningspass.

Dock blev det inte bättre under träningens gång, samma "värk" känsla i kroppen bestod.

Det blev ett kort träningspass, men ansträngde kroppen tillräckligt för att den skulle ge igen med en temp på 38,5 ett tag efter att jag kommit hem från gymmet.

Fan, tänkte jag bara.

Om jag bara kunde vrida tillbaks tiden och lyssna igen på vad magen hade att säga mig och stannat hemma istället. Detta är en sån otroligt dum miss och till på köpet av en person som borde ha full kompetens innom detta område. Igen visade det sig att trots att allt verkar fullt okej så ska du trots det lita på magkänslan och vila även fasst du ej har stegring eller andra symptom. Kroppen vet vad den signalerar och du bestämmer själv för om du vill lyssna eller ej.

jag och min ensivhet trodde sig veta bättre än magkänlsan och vad den försökte berätta till mig. Denna gången slutade det med ett dygns väldigt hög feber plus nässelutslag över hela kroppen från och med dygn två.

Jag orkade just och just amma min lille son utan att svimma och som dessutom velat äta igen hela 6 gånger per natt. Som tur var råkade mannen ha ledigt 2 dagar när jag blev sjuk men även han lider av "manflu" at the moment så vi har fått turas om med att sätta in våra superkrafter för att ta hand om det praktiska här hemma.

Som tur är har jag nu blivit kvitt febern men nässelutslgen består. Jag ser ut som en kräfta och det kliar något fruktansvärt mellan varven. Trött samt otroligt medtagen försöker jag här nu klara av vardagen under tiden som mannen är på jobb.

 

Såhär såg jag ut igår kväll och läget har ej förändrats.

Lionel blev ju sjuk den sissta skoldagen före jul-lovet och hade hög feber i dagran tre. På julaftonsmorgon kom han in till vårt sovrum klockan 04.00 på morgonen och viskade "Mamma....jag mår bra nu!"

Det var det enda jag önskade mig i julklapp, att min Lionel ska få vara frisk och få njuta av julafton.

Den 30.12 på eftermiddagen blev Aurora sjuk, också hon hade hög feber i dagarna tre. Hela jul-lovet har så gott som gått åt till att någon luggit deckad i feber, och jag som aldrig brukar ta på mig ungarnas feber/flunssor kanske skulle ha besparats om jag bara hade väntat lite till före jag beslöt mig för att åka iväg.

Jag har även varit i kontakt med läkare och han tyckte att vi skulle vänta ut läget, Sålänge febern hålls nere och jag ej får andnöd eller att rodnaden går ut till ögat så väntar vi och ser. Några labbprover skulle säkert heller inte visa något då det rör sig om en överansträngning och läkemedlen jag kan ta är begränsade då jag helammar vår minsta. Hög smärt tröskel som jag har så väljer jag att härda ut och fortsätta amma. Detta anser jag vara bäst för mig och min bäbis💗

Jag har redan bett alla de högre krafterna att lillis INTE ska bli smittad och bli sjuk! Men eftersom mitt fall antagligen handlade om att jag överbelastade kroppen och mannens förkylning troligtvis är på grund av stress så hoppas, tror och vill jag att vår lilla bebis ska besparas. Vardagen kan vara bra påfrestande ibland hörni, och det sätter tydliga spår i vårat immunförsvar.

Låt mig och min miss bli ett tydligt exempel över hur ni INTE skall gå till väga!! För ett dumt huvud lider hela kroppen, och även den mest erfarna kan missta sig. Även jag är ju en männsika.

Ändå strider jag med mig själv över hur mycket jag ligger efter nu pga att jag legat sjuk. Tvätten svämmar över, saker ligger spridda överallt och trots att vi med nöd och näppe fick ut granen idag morse så har vi barr ända in i sovrummet😩

Världsliga saker men ju mer man ligger efter destu mer och längre tar det att ordna upp igen, en hemma-mamma har sannerligen inte råd att vara sjuk hon heller.