Susanna

Hejsan på er alla härliga typer! Här går vi in på den 8:onde (eller är det 9:onde?) dagen utan gym, och idag...I DAAAAG, kände jag att jag verkligen börjar komma tillbaka! Senast igår hade jag sådan värk i nacken att det nästan ledde till migrän, totalt orkeslös pga av det och fick ingenting gjort (förutom käka glass och tycka synd om mig själv då förstås) Som tur var så var lilla Aurora som en ängel hela dagen igår! Hon lekte med sina barbies, bläddrade i böcker och var fullt upptagen i sin egen lilla fantasi-värld när hon lekte, kände att jag ville leka med henne ibland men eftersom hon hade så roligt med det hon gjorde så ides jag inte avbryta. Istället kunde jag fokucera fullt på bebis och vila under tiden som han vilade. På tal om lillen så har han fått smaka på välling nu två dagar i rad! Inte för att han behöver det så rund å go som han är, men hade hoppats på att han kanske skulle sova lite längre i sträck om han fick börja dricka en välling före läggdags. Hittills ligger vi på 2 1/2 timme i sträck. Jag önskade 3 timmar, men får nöjja mig såhär nu tills vidare. Han vaknar ju som sagt offta men är inte hungrig, han tycker liksom det är så mycket mysigare att sova och tutta på mig istället.

 

Lite tillbaka till hur viktigt det faktiskt är att införa ordentligt med vila om du som jag tränar regelbundet och målmedvetet. För en vecka sedan kände jag mig inte alls smickrad av min figur när jag kollade mig i spegeln, Jag var mycket uppblåst, kände mig irriterad och frustrerad och tack vare det tog jag i ännu mera på gymmet istället. När det trots det inte gjorde någon skillnad beslöt jag för att göra raka motsatsen. Har ju som jag skrev tidigare bara luggit hemma. Lekt med barnen, ätit massa mat, bullar och glass och försökt sova så mycket jag bara kunnat. Detta har varit topp fokus! Först tänkte jag att det nog aldrig kommer kännas bättre, förkylningskänslan satt i, trots mina drycker och kroppsrehabilitering. Men åter krävs det tålamod och idag när jag vaknade kände jag mig positiv, avslappnad i kroppen och det bästa av allt, jag känner mig hungrig på livet igen! Grädde på moset är att det även syns på formen att jag vilat ordentligt. Alla de "höttöhiilarit" jag slukat har tacksamt tagits emot och uppblåsheten har lagt sig.

 

Detta var jag för en vecka sedan. Gravid i 11:e veckan ungefär och allmänt pissed off över situationen. Pluss det vanliga, sömnbrist, wilma-appen skriker konstant och de oövervinnerliga tvättbergen. Det kändes och syntes.

 

 

 

Såhär vaknade jag idag morse. Känns ju redan mycket bättre kan jag säga! Trots att det kan vara svårt att hålla sig borta från träningen, särskillt när man älskar det så, så bevisades det igen en gång hur stora under en ordentlig vila faktiskt gör! Ännu ska jag vila, idag och imorgon, så får vi se hur det känns på Måndag.

 

Om man är som jag, en envis gammal hönsmamma som ständigt känner att du "måste, måste måste", måste prestera jämt och i allt du gör, och fasst du gör ditt yttersta så går man och lägger sig med tanken att du nog borde ha kunnat göra liite mera i allafall. Ja då är det destu viktigare att ta in dessa total "i don`t give a shit"-perioder ibland!

Jag hade inte tänkt ha vilo-period före sprotlovs-veckan. Så står det i mitt upplagda program, men kände att det nu var dags att lyssna på kroppen och ge den vad den behöver, och för att jag respekterar och vårdar den, så tackar den mig även genom att lätta på trycket.💖