No sleep i repeat.
Alltså jag hade tänkt skriva ett positivt inlägg över hur jädrans bra Leevi har sovit i typ en vecka nu redan, sen poff igår kom plötsligt en tvärvändning igen och man fick lov å backa lite.
Vi har ju brukat ha våra stunder alltid kvällstid, Leevi vill hellst att jag kommer in och lägger mig i minst en halvtimme och bara kramas och vi pratar om allt möjligt. Efter ca halvtimme säger vi godnatt och jag går ut ur Leevis rum, den senaste veckan, då mannen jobbat kväll har det ju varit lite knepigare med just denna biten för oss. Aurora springer E-4:an och ska ha vatten, är kissnödig och har miljoner saker att säga. Vardagen kan ju lätt bli aningen utmanande de veckor jag är ensam med hela flocken och alla ska hinnas med lika mycket.
 Vad jag lade märke till dock var att Leevi inte sade någonting om detta, jag tyckte inte att han för stunden iallafall saknade det eller ens tänkte så mycket mer på det att jag inte kom in och stannade ett tag.
Denna vecka bara fortsatte det med att jag inte gick in och lade mig brevid Leevi, istället har han tagit en bok och luggit och läst och vi har sagt godnatt i vanlig ordning efter det. Han har heller inte gått i sömnen på en vecka och sovit HELA nätter, helt otroligt stort steg för oss!
Jag kände vell liksom att jag inte ville gå och kanske "rubba" något där när det varit en så bra period. Sedan vet jag inte vad som plötsligt hände igår.
Jag hör att Leevi är ledsen i rummet efter att vi sagt godnatt, både jag och mannen går in och lägger oss brevid honom och kramas och tröstar och vi försöker luska fram vad som plötsligt kan vara fel?
Som vanligt vet Leevi inte riktigt vad det är, allt känns bara så stort och mäktigt, han tycker inte om kvällar och när allt liksom stannar upp och blir tyst och stilla (herregud vad jag kan känna igen mig i hans ord och känslor!) Han kommer upp och sitter i soffan tillsammans med oss en stund eftersom han mår lite illa och har nästan frossa. Vi disskuterar länge och utesluter att det är något angående skolan, kompisar, bussen eller annat. Han kan bara inte sätta orden på vad det riktigt kan vara, och egentligen är det ingenting
Klockan börjar bli sena natten vid dethär laget och vi vuxna måste också börja gå och lägga oss, klockan ringer vid 05.00 nästa morgon. Gör ett sissta försök att gå in med Leevi till hans säng och stannar där ett bra tag i hopp om att alla övermäktiga känslor ska gå över och att han ska somna........... tyvärr utan framgång.
Det slutar med att vi alla 3, jag, mannen och Leevi sover i våran säng i stället. Tja eller killarna sover och breder ut sig och jag ligger vaken på en liten madrasskant och med benen i spjälsängen. Även Aurora gör ett tappert försök att tränga sig på hon också i våran säng men jag får lov att gå in med henne tillbaka till hennes rum. Denna natt fanns det inte bara mera stjärterum helt enkelt.
Har sovit noll och istället sovit hela förmiddagen medans Lionel varit i skolan och Aurora på dagis.
Jag blir bara så ororlig då dessa "moments" med Leevi då de kommer!
jag vet ju att jag själv är en kolossalt högkänslig människa! När dessa känslor kommer kan man bara inte göra någonting åt det och man känner sig fånig då man inte ens vet vad som är fel....... det behöver inte ens vara något som är fel. Allt känns bara så överväldigande och man övertänker precis allting!
I motsats till Leevi hade jag aldrig någon att ty mig till när detta hände mig,och har fortfarande enormt svårt att öppna mig och prata om något känns jobbigt och nu när det gäller min egen son hoppas jag bara att all den kärlek man ger ska räcka till!
Jag är skiträdd att det inte är frågan om någon sorts ångest som är på väg att utvecklas, medans mannen menar att det nog snarare mer handlar om "tidiga tonnåren" och hormoner och tankar som kan dyka upp i och med det.
Känns även läskigt att skriva om det, ens egen son och vill ju inte lägga ut honom allt för mycket. Tillika som jag måste få av mig lite tankar så att det lättar lite i mitt eget bröst och tankeförråd.
 
Idag har vi iallafall bestämt att vi utesluter allt annat efter skolan, endast wau-klubben skulle Leevi och Lilja gå på som är direkt efter skolan och sedan komma raka spåret hem. Vi kom överens om popcorn och mys i soffan hela eftermiddagen och kvällen tillsammans med Leevi. Närhet som största focus!
Tackar gudarna för att jag har en son som vågar säga att han vill ha närhet och när han behöver det extra mycket, samt att han alltid kunnat vara så öppen med mig och min man!
För det är nämligen min högsta önskan här i livet, att vi alltid ska kunna stå varandra såhär nära och kunna prata om ALLT, alltid!
Oavsett hur gamla kiddarna blir!💗
 
Här är det lite kvällsmassage på gångs före läggdags💗 Älskade ungar, allt man gör gör man ju för er!
 
Hade lite magknip på morgonen och känt mig allmänt lustig, men om det är mer fråga om sömnbrist och oro i mammahjärtat eller tecken på förlossning snart förblir vell en gåta, var tacksam endå att det inte blev bebis förra natten. Då behövdes vi mer på hemmafronten än på bb 😊
Kanske nästa natt?
Hoppas ni har det bra! Kram //Sanna.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress