Ångest, hormoner och extremt störande moment.
Har varit lite av en mindre lipsill idag, ni vet.... moody så in i norden!
Aurora har ju hafft en mindre bra period när det gäller dagis nu, det är gråt, ångest och vill inte gå, det sissta hon säger på kvällen är att hon inte vill gå till dagis imorgon och även det första hon säger när hon vaknar på morgonen, hon vill INTE gå till dagis.
Detta är så F R U K T A N S VÄ R T jobbigt!
det måste vi  alla endå hålla med om?!
Jag antar att det enbart handlar om en övergångsfas, jag vet att hon har det bra och får den stimulans som en 3-åring behöver på dagis. Jag vet att det utvecklar sociala förmågor, talet och stöder utvecklingen att hon går på dagis.
Men det arma mammahjärtat!
När ungen hulkar och har ögonen fulla med krokodiltårar och klänger sig fasst i en som om man skulle skiljas åt för resten av livet och viskar att hon saknar mig så mycket!
Alltså man går ju totalt sönder! och sitter sedan och gråter hysteriskt i bilen i sådär 10 minuter före det är trafiksäkert att åka från dagisparkeringen,  samtidigt spelar huvudet spratt med en,  om man helt enkelt inte bara ska gå in tillbaka, ta ungen under armen, och åka hem igen och där sedan leva lyckliga i alla våra dagar i resten av vårt liv tillsammans?!
Jag kämpar så mycket med mammasamvetet just nu att det är inte klokt!
Dock hade hon en lite bättre dag idag, hade till och med smilat lite mot dagispersonalen, måste försöka se det som ett litet "breakthrue" och tänka positivt!
 
Leevi hade höstens första prov i plugget också, matematik. Skulle ringa och önska lycka till ännu en gång på morgonen men insåg att ungen hade glömt telefonen hemma på soffan.
Å BRÖÖÖÖÖÖL.........
Lipsill-attack nr 2 hade vi där. Jag menar, vilken jäkla skitmorsa låter ungen kila iväg till bussen utan att trippelkolla att han faktiskt har telefon med sig speciellt dagen han har prov så man kan ringa och peppa före det ska skrivas?!
 
Tror verkligen att mina hormoner har det muntert när det ska spelas så mycket spratt med mig just nu!
Så jäkla emotional att det är äckligt ju!
 
 
Så till de störande momenten. Dagis igen, har ni någonsinn känt av dendär enorma irritationen som kan uppstå när det varje dag...precis varje dag står ett par andra skor på DITT  barns utsatta skoplats?!
Jag menar vad är probelemet liksom?! Alla hyllor är försedda med namn, så om det står AURORA M, på en plats går man ju inte gång på gång och stoppar ditt flygande Jakobs skor heller?!
har flyttat på dessa "mystiska" skor nu i två veckor ungefär och utan resultat, de ligger fortfarande på våran skoplats varje morgon när vi anländer till dagis. Tror det börjar bli dags att byta teknik men vet inte riktigt till vad?
Några förslag?
 
Det börjar bli kallt i luften också, speciellt på morgonen. Mössor och vantar börjar bli ett faktum (bara jag som vägrar kämpa med strumpor,och tänker gå barfota tills babyn är ute!) hade turen och råkade fynda tre par superhärliga mössor på Tokmanni för endast 3e styck. Aurora fick sin direkt medans jag sparade två, en till Lilja och en till Lionel eftersom dom har födelsedag snart.
Well, vad tror ni händer?!
Aurora hann ha sin nya mössa i 1, läs  E N DAG! När vi kom hem från dagis i går var mössan helt och hållet försvunnen. Den fanns inte längre alltså!
Som vanligt ber man ju mannen om hjälp att kolla alla höga ställen som hatthyllan och dyligt där för övrigt mössor och liknande ska vara, men självklart fanns det ju ingen mössa där inte, han hade ju kollat där,,,,,,ordentligt!
Vi hade letat hela kvällen igår och imorse gav jag helt enkelt upp och gick och grävde fram en av de mössorna jag skulle ha sparat till antingen Lilja eller Lionel. Jag tänkte hela tiden tanken, att bara jag hinner märka mössan med Auroras namn så uppstår ju säkert hennes egen som ett mirakel från ingenstanns.
Och mycket riktigt.
Mannen och Aurora går ut före till bilen och jag ska bara ta min scarf från HATTHYLLAN (där mannen ju hade letat tidigare) och vad trillar inte ner där tror ni?!
Kan bli så irriterad så jag nästan dör!
 
Men visst är dom helt ljuvliga?! Blev stormförtjust och ännutill när de var nedsatta!
 
 
Sedan måste jag ännu få bjuda på dagen bästa!
en sms-diskussion som tog helt fel riktning tillsammans med min mamma idag. Dessa telefoner alltså, när de skall gå och ändra på ord helt av sig själva liksom?!
Skulle ju berätta att en ORM nästan hade tänkt attackera min man då han cyklade till jobbet idag, men min smartphone hade kasstat om ORM till namnet Tom av någon underlig anlendning och det ena ledde till det andra och det var omöjligt att hindra missförståndet mer!😂
Det finns alltså ingen stor och svart vid namn Tom som springer runt i harpaskog/skogby-området med kniv och försöker hugga folk i benen! Falskt alarm, alla kan länkka lugnt😂
Herregud så tokigt det kan bli....jekla smartphones alltså!
//Sanna
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress