MENY
En liten Leevi-update blir det här. Jag kommer annars skriva blogginlägg om bland annat svett och vad det säger om dig och din hälsa, och så var det någon som undrade lite om vad "fettkaffe"egentligen är för något? Så kommer även skriva ett inlägg om det, för det tycker jag verkligen att alla behöver få veta mera om! 😊
Även en lista på "lifehacks" för mammor tänkte jag vore kul, så gäller att hänga med här!😍
Back to the deal here. Jag har under den senaste veckan sprungit på diverse utvecklingsamtal, endast Liljas kvar som kommer bli nästa vecka. Speciellt nervös var jag ju självklart över samtalet med Leevis lärare, dock gick det bättre än förväntat och både jag och läraren tycker jag var överens om att det går bättre än vad det tidigare gjort för Leevi.
Efter att vi hade disskuterat det mesta frågade hon mig tillsisst om det någonsinn gjorts en utredning angående läs-och skrivsvårigheter för Leevis skull?
Personalen på skolan hade gått igenom Leevis alla papper i jakten på ett sådant utlåtande men inte funnit något, och hon uppmanade mig att om vi inte har ett intyg på att Leevi har läs-och skrivsvårigheter kommer all hjälp ta slut tills Leevi börjar högstadiet och då sitter vi där på pottan sen, och kommer inte att få någon som hellst hjälp mer.
Jag blev lite paff och fick börja tänka efter ordentligt.
Vi har påbörjat terapi för Leevi när han var 5 år, först ut var talterapi eftersom Leevi var aningen sen i talet, plus att vi ju alltid varit en tvåspråkig familj så han blandade (och gör det fortfarande) mycket på svenska och finska.
När Leevi började skolan började även som jag kanske kan känna det "hellvetet" med att strida emot att min son skulle ha ADHD och behöva äta medicin för att klara skolgången.
Det ansågs att Leevi var störig och bråkig och varken lyssnade eller kunde sitta stilla och under nästan 4 år har vi stridit om han lider av adhd eller inte. Faktum var ju att Leevi blev mycket retad under en längre period och mådde dåligt pga av detta, och därför säkerligen uppträdde okoncentrerat i skolan.
(För er som inte läste bloggen då detta var mera aktuellt kan snabbt nappa upp våran historia genom att läsa/höra artikeln/radio-intervjun jag och Leevi tillsammans utförde sent i somras genom att klicka HÄÄÄR!)
Nu till vad som stör mig en aning och även gör mig besviken.
Varför tas detta upp först nu? Vi har besökt 2 olika talterapeuter och sammanlagt 5 psykologer, alltid har det fokucerats på en och samma sak, adhd, jag har varit fullt upptagen med att motbevisa att så är inte fallet, min son har ej koncentrationssvårigheter.......myror i brallan ibland, JA!, men inget som kan gämföras ens en gnutta med adhd.
Förra pedagogen nämnde aldrig vad jag minns läs-och skrivsvårigheter i skolan utan betyngade bara Leevis koncentrationssvårigheter. Nu, efter såhär lång tid och jag äntligen känner att folk lyssnar och börjar inse att JAG faktiskt har rätt, kommer plötsligt denna enkla fråga fram?!
Kunde vi ha besparats dessa 4 år av onödigt tjatande om adhd om Leevi bara direkt skulle ha utretts för läs-och skrivsvårigheter istället?
Borde man inte ha börjat med en sådan utredning? och inte direkt hoppa till att anta adhd?
4 år och vi är tillbaka på ruta noll. Nu måste jag ringa runt och få igång en NY utredning, en utredning om Leevi har läs-och skrivsvårigheter.
Besviken som sagt, men på vem? Borde skolan redan tidigare ha nämnt detta? borde psykologerna ha tipsat om att istället göra en sånhär utredning? Borde jag som mamma från första början ha stått på mig (ännu mer) och krävt att det ska börjas från denna enda??
Jag antog nästan att sådana här saker utreds automatiskt i och med talterapi och olika uppgifter hos psykologen? Jag har ju ingen aning om hur sådana här saker utreds och har känt mig så vilsen och ensam ibland mitt i alla proffsiga läkarutlåtanden hit och dit.
Borde jag vara besviken på mig själv?
Att plötsligt få höra efter 4 år att vi nu inte har ett endaste papper på rätt saker någonstanns för att Leevi ska få fortsatt stöd i skolan gör mig bara så kraftlös?!
Orka dra igång detta en gång till liksom?!
Får ju hoppas att dessa två år som Leevi har kvar i grundskolan räcker till bara, med tanke på hur bra systemet vill rulla på (sätter in en stor ironisk suck här!), fyra år kasstade vi bort på "strunt" och nu har vi två år på oss innan vi blir utan stöd för Leevis del.
Hur kunde det gå såhär?
Inte alltid lätt å va morsa inte, hur man än försöker och gör, går man ändå alltid och lägger sig osäker på om man ändå kunde ha gjort liite mera?!
Kommer nog aldrig sluta stressa sönder mig över dessa små ting kallat mina barn, och ibland känner jag att......skulle jag bara kunna, så skulle jag packa ihop min familj och flytta lång in i skogen, där vi skulle ha en stor gård med egna djur. Barnen skulle få lära sig i praktiken och inte sitta och stirra sig blinda på en vit tavla och förväntas tänka som 8 stycken andra som sitter i samma rum. De skulle få vara helt sig själva och lära sig på eget sätt på egen tid och framför allt, slippa den eviga pressen på vad dom måste,måste, MÅStE kunna enligt nån jäkla paragraf!
MAMAbear has spoken.✌
0