Susanna

Jag tar ett försiktigt kliv in i debatten angående om man ska låta vaccinera sina barn eller inte.

 

 

Här har vi turen att bo i ett land, vars har ett välutvecklat vaccinationsprogram som alla har rätt till att få och som skyddar våra barn för att insjukna i allvarliga sjukdomar så som mässling, röda hund och polio  för att nämna några.

Det dör fortfarande människor, var bland massvis med barn i liknande infektioner och sjukdomar runt om i världen varje dag och deras föräldrars högsta önskan är att de bara kunde få medicin och vaccin som hindrar att deras barn skall insjukna i liknande hemskheter, samtidigt tackar vi här hemma NEJ till att skydda våra egna små, fasstän medicin räcks ut till oss utan att blinka?!

Jag förstår icke.

 

Har följt med fallet om mässling uppe i Österbotten, läst bloggar om mammor som är rädda för att sina barn ska insjukna, en som sitter isolerad hemma pga smittorisken, en annan som strax ska föda och är orolig för epidemi.

Jag har suttit och lidit med dessa systrar 450 km bort och känner så deras oro!

Jag förstår verkligen inte varför man inte ser till att låta vaccinera sig och sina barn med de vaccin som tillhör programmet för vaccinationer och som vi tagit i över 50 år redan?!

Saken är endå den, att samtidigt som DU besluter dig för att inte vaccinera ditt barn så riskerar du MITT barns hälsa på samma gång!

 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, världen vore en så mycket bättre plats om vi bara kunde tänka på varandra lite mer!

Det är inte bara "jag jag jag" och "mina barn mina barn mina barn".

Vi lever och bor här tillsammans och dina handlingar påverkar också mina. Åker du iväg med din sjuka unge till dagis påverkar det även min unge som i sin tur påverkar hela min familj. En utav mina ungar lider dessutom av  försvagat immunförsvar vilket betyder att en förkylning kan bli riktigt tuff för oss, för att inte tala om familjer vars barn lider utav astma eller andra luftvägs-infektions sjukdomar.

Det är inte bara du och ditt jobb som du bara "måste" till, det är mitt jobb också, om din unge smittar min unge!

För lite på ett år sedan tänkte vi inte bli kvitt magsjukan på något vis! Min son blev så dålig att vi var tvugna att åka ambulans till barnkliniken i Helsingfors pga att han fort blev så uttorkad, han kunde plötsligt inte gå mera för att benen helt enkelt inte fungerade längre.

Efteråt tog det ännu en sådär 4 veckor före han kunde äta ordentligt och stackarn som normalt är tunn som en fjäder var ju nästan genomskinlig!

Denna stund blickar jag offta tillbaka till med rysningar!

Sedan hör man eller läser om folk(offta på ett nyhetsflöde kallat "facebook") som åker omkring på kalas och resturangbesök, tränar och rör sig bland människor TROTS att barnen har magsjuka hemma och föräldrarna lever i tron, att dom ej för smittan vidare?!

"lite diarè ännu bara, hen är nog så gott som frisk"

HELL NO!

 

Ibland undrar jag om vi faktiskt är dummare än vi ser ut?, eller lider vi bara brist på humanitet, eller om vi ska ta det på ren svenska så alla förstår, BONDFÖRNUFT?!

Jag skulle aldrig kunna leva med vetskapen om att ditt barns hälsa rentav är på mitt ansvar?

Frågan är, skulle DU det?