Susanna

Efter att skolorna har startat har det varit väldigt hett kring ämnet mobbning överallt på sociala medier. Jag har försökt hänga med och läsa så mycket som möjligt och det är verkligen en fasa att inse hur mycket detta verkligen förekommer! MItt hjärta blöder fär alla som har gått igenom en fas av mobbning i livet eller precis som jag, har egna barn som behövt stå ut med mobbning. Som mamma känner jag mig så himla otillräcklig även fasst man står på huvudet för att hinna räcka och finnas till. Jag känner inte bara ett stort ansvar för min egen familj, utan även för alla andra som kanske genomgår någon form utav mobbning precis just nu, jag skulle vilja göra och hjälpa mer på något sätt. Mina erfarenhetsexpert-studier som pågår för stunden riktar sig mest kring missbruk-och våld men även detta ämne är ju och har blivit en stor del av mitt liv och som alltid kommer att finnas med på ett hörn och som jag också (tyvärr) har stor erfarenhet av.

Jag önskar att, ifall det finns någon där ute som läser detta och har ett eller flera barn eller om du sälv gått igenom en svår period bestående av mobbning varken sig det handlar om fysisk eller psykisk mobbning, bara fått en elak kommentar eller stått ut med år kretsande kring ämnet att ta kontakt med mig om det känns så! Tillsammans kanske vi kunde skapa en stöttande grupp eller bara hålla kontakt via mejl beroende på hur det känns. Speciellt om du som jag har barn och varken vet ut eller in om hur du kunde hjälpa dem samt känner dig vilse i din egen mammaroll ibland om ni går igenom en jobbig period kunde det kanske vara skönt att åtminnstone mejla med någon som förstår och få utlopp för dina känslor och kanske hoppeligen få lite klarhet i dimman.

Jag är varken terapeut eller psykolog. Jag utbildar mig för stunden till erfarenhetsexpert och jag har vuxit upp med missbruk och våld samt blivit mobbad sedan 4-års ålder. Jag gått igenom en skillsmässa och lever nu i nyfamilj tillsammans med min nya man och våra fem barn. Jag hade även oturen att min äldste son Leevi blev utsatt för mobbning under förra skolåret.

Jag är en enormt bra lyssnare och har ett brinnande kall för att stötta och hjälpa andra och känner att jag via mina erfarenheter kunde vara en bra pelare att luta sig mot.

Så finns det något någon vill prata om så hör av dig!😊

 

Det häftiga (om man nu får säga så) tycker jag är att, destu mer det har kommit fram om mobbingen i skolorna, destu mer har även folk vågat komma fram med sina egna berättelser! Jag själv var ju till en början lite skraj med att öppna upp och särskillt när Leevi själv ville berätta. Det fanns en liten klump i magen hela tiden men nu efteråt när man märker hur (tråkigt nog) vanligt detta är samt hur hemska saker det verkligen händer runtomkring oss så gott som dagligen känns det inte annat än bra att just vi vågade komma fram. Mycket finns det ju kvar och intervjun tog ju endast fram en liten del av vad vi genomgått, men det kom fram i allafall!

Sociala medier har verkligen satt ner tid på att lyfta fram ärendet och privatpersoner har tagit i en högre växel och delar artiklar och sina egna erfarenheter verbalt. Detta gör hoppas jag att folk pratar mer med sina barn hemma, tänker till lite extra noga på hur du själv upplever ditt sätt att se och bemöta människor som kanske är lite annorlunda, vad för slags budskap förmedlar du till dina barn? Det sägs ju att ingen föds till rasist eller annat, inte heller föds någon till mobbare.

Vi måste tillsammans MED våra barn jobba för en bättre framtid och trygga skolgången! Jag tycker även det är viktigt att lära barnen att fasstän man omöjligt kan tycka om eller komma överens med alla här på vår jord så måste vi endå lära oss att acceptera varandra för alla har vi ändå lika stor rätt att vara här, ha våra åsikter och få finnas. 💗

Detta var lite tankar som jag vaknade upp med idag. Finns det ännu någon som inte läst min och Leevis berättelse eller har missat så kan ni läsa och fördjupa er genom att klicka HÄÄÄR!

 

Ha en jättefindag alla ni, njut av vädret!

//Sanna