Susanna

Intervju med Yle-västnyland om mobbning.
Idag hade vi alltså intervjun tillsammans med Yle-västnyland angående mobbning. Det var med lite nervositet blandat med iver vi valde att göra intervjun tillsammans med Leevi. Ämnet är fortfarande så pass förskt för honom att det är svårt att tala om det ännu medans jag i min tur lämnat mobbningen bakom mig (även om man alltid bär på det i bagaget). Jag är så otroligt stolt över min son som så duktigt pratade om ämnet och egna erfarenheter under mer än en timmes tid och fasstän tårarna ibland tryckte bakom ögonlocken slutförde vi intervjun tillsammans💖
Det är så otroligt viktigt att man ändå pratar om detta ämne så folk, framför allt pedagoger och andra människor som befinner sig i våra barns omgivning öppnar ögonen mer för problemet och lär sig att lyssna på barnen i tid. Minsta lilla bagatell som kommer från ett barn/ungdom om att någon sagt något fult eller om han/hon blivit lämnad utanför måste tas på allvar, annars kanske det går som i vårt fall.......Leevi gick och bar på allt ensam tills det en kväll bara sprack alltihopa. Han berättade allt vad som hade hänt för mig under flera veckors tid på en gång och sen började hellvetet efteråt med att ordna upp, ta reda på och försöka få bukt med problemet och skolan.
Känner fortfarande att vi blivit orättvist behandlade och att vi aldrig riktigt togs på fullt allvar men situationen har ändå blivit bättre och vi har stora förhoppningar inför fyran med nya lärare och hoppeligen en nystart för vår familj och framför allt för Leevi.
Ändå har mobbningen satt djupa spår redan och det gör så förbannat ont i bröstet på mig som mamma att se hur mitt barn angstar för att återgå till skolan. Det började redan förra helgen. Efter ett lungt skönt sommarlov har Leevi börjat sova dåligt om nätterna igen, han vaknar och är ledsen och kan inte somna om. Han tänker på allt säger han och känner sig orolig om hur det kommer bli. Han yrar en massa i sömnen och förra natten fick min man gå och lägga sig brevid Leevi för att vi överhuvudtaget skulle få någon sömn och Leevi finna ro.
Han har även utvecklat en sorts exem som alltid uppenbarar sig runt munnen varje gång han känner sig stressad och hans läppar blir röda och kliar och bildar till sisst sår då han inte kan låta bli att skrapa och slicka.
Allt detta på grund av att han blev retad i skolan  och lärarna inte tog oss på allvar direkt.
Skolan skall vara en plats där alla känner sig välkommen och trygg. Alla skall ha samma rätt till att kunna lära sig och få vara den man är, alla ska vara jämlika oavsett var man kommer ifrån eller ser ut.
Jag har ingen aning om hur jag skall kunna fortsätta försöka motivera Leevi med skolan. Den båten gick liksom redan, men genom att ge all min tid, lyssna, stötta, uppmuntra samt informera lärare och andra pedagoger från början detta läsår om hur det ligger till, att vi under INGA OMSTÄNDIGHETER accepterar någon form av utfrysning samt denna intervju för att upplysa andra så kanske kanske vi kan få det att svänga så till den grad att han går ut grundskolan endå.
Men oavsett hur det går med skolan.....om det nu är så att några elaka pojkar samt döva pedagoger ska förstöra min Leevis intresse för utbildning, tvekar jag inte en sekund över att inte denna gosse kommer bli något stort och över förväntingarna en vacker dag. Han är ju alldeles enastående redan nu! Så kärleksfull, ansvarsfull ödmjuk och rolig som han är! En perfekt skapelse på första försöket och jag är så otroligt tacksam och stolt över att få vara just denna killes mamma! 💖
Det bästa jag har!
Anonym

Mobbning är aldrig okej. Kom ihåg att det även finns skolpolis som man kan koppla in om man annars ej får läget under kontroll!

Svar: Okej, detta visste jag inte. Bra att veta med tanke på framtiden, super!
Fitspiration By Sanna

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress